Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. I. Drag i Englands politiska och kyrkliga liv i mitten av 1300-talet - 3. Kamp mot pelagianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMII1ÉER
87
Härvid nämner han främst Bradwardina.1 Laun är också kritisk
mot dem, som tidigare skrivit om Bradwardina, från Hook och
Lechler till Werner och Hahn2, och han utlovar en monografi,
som dock ännu icke har kommit.
Emellertid ha också katolska författare i senare tid sysslat
med Bradwardina, denne »doctor profundus», såsom hans
äre-namn var. Kardinal Ehrle har påvisat hans inflytande åt olika
håll och ser i honom »ein umfassender und scharfsinniger
Ge-lehrter, dem die pelagianischen Tendenzen einiger Sätze Ockhams
und seiner Schule nicht entgehen konnten».3 En annan katolsk
författare har framhållit, vilka djupa intryck Bradwardina gjorde
och att genom honom frågorna om predestinationen, nåden och
friheten kommo att intaga den främsta platsen i den teologiska
debatten alltsedan mitten av 1300-talet. Samme författare för
också den teologiska linjen fram över Wyclif och Hus till Luther
och Calvin.4
Denne betydande man, som Wyclif ofta citerade, särskilt i
sina tidigare skrifter, och som påverkade hans centrala lära om
1 Så citeras Harnack vidare, Dogm. gescli., III4, s. 511 f. (jfr 649":
»Hier ist in erster Linie Bradwardina zu nennen († 1349), der den
gån-zen Augustin mitsammt der Prädestinationslehre der pelagianischen
Ström-ung des Zeitalters kräftig entgegengestellt hat. Von ihm ist der grosse
Realist Wiclif als Theologe abhängig gewesen, und sofern Hus alle seine
theologischen Gedanken von Wiclif übernommen und nach Böhmen und
Deutschland weitergegeben hat, ist schliesslich Bradwardina als der Theologe
zu feiern, der den Anstoss zu den augustinischen Reactionen gegeben hat,
welche die Kirchengeschichte bis zu Staupitz und Luther begleitet und die
Reformation vorbereitet haben.» R. Seeberg yttrar sig med större
försiktighet i artikeln om Bradwardina i PRE.
2 W. F. Hook, Lives of the Archbishops of Canterbury, iii; G. V.
lechler, fohann von Wiclif und die Vorgeschichte der Reformation;
Karl Werner, Die Scholastik des späteren Mitte/alters, III; Sebastian
Hahn, Thomas Bradwardinus und seine Lehre von der menschlichen
Willensfreiheit.
3 Fr. Ehrle, Der Sentenzenkommentar Peters von Candia, s. 279.
4 Bartomeu M> Xiberta, Fragments d’una qiiestio inèdita de Tomas
Bj-adwardine (Aus der Geisteswelt des Mittelalters, ovan, s. 63, n. 4), s. 1169.
Där heter det bl. a om Bradwardina: »Part per la novitat de les doctrines,
part per 1’amplitud amb què escati’ els seus problemes favorits, desprét d’ell
ningü no pogué sostréure’s a la seva influència. Les seves solucions a
travers de Wiclef i Hus arribaren, no sense exageracions, fins a Luter i
Calvf.»
5 — 36202. Kyrkohist. Årsskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
