Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. I. Drag i Englands politiska och kyrkliga liv i mitten av 1300-talet - 3. Kamp mot pelagianismen - Kap. II. Wyclifs studieår och tidigaste skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
GUNNAR WESTIN
t. ex. där han skriver om boten1, om predestinationen2 och om
frihetsproblemet. I sistnämnda sammanhang har han en
evangeliskt varm maning till sin tids pelagianer att icke förtrösta på
sig själva utan på Gud.3
Sådana toner ljödo ur Bradwardinas berömda arbete De
causa Dei, och man kan förvåna sig över att Wyclif från denne
lärare icke fick med mer av denna paulinsk-augustinska
nådeförkunnelse utan huvudsakligen den metafysiska
predestina-tionsläran.
ANDRA KAPITLET.
Wyclifs studieår och tidigaste skrifter.
Det har varit en fullständig förvirring bland forskarna
rörande data och kronologiska sammanhang i Wyclifs liv. Detta
är icke forskarnas fel, utan det beror helt enkelt därpå, att man
saknar fasta punkter i Wyclifs tidigare historia. Man rör sig
1 I kap. 43 i första boken. Ibdm, s. 392, talar förf. om Pauli lära i
Rom. 3: och refererar till Augustinus’ kommentar därav. Han upprepar
igen: »Non ergo iustificati sunt per legem, non per propriam voluntatem,
sed per gratiam Christi», — »per fidem sine operibus legis». Han
fortsätter i samma stil.
2 Kapitlen 44—47 i första boken handla om predestinationen.
Huvudfrågan är alltfort, s. 420, kap. 45, »quod non sit propter opera, sed
secun-dum Dei gratuitam voluntatem». Det korollarium, förf. kommer till i slutet
av detta kapitel, sammanfattas i rubriken: »Corollarium, quod nullus
præ-destinatur aut reprobatur propter opera quæ faceret si ulterius viueret, nec
ullus saluatur propter opera, vel damnatur».
3 Ibdm, s. 626 ff., kapitel 34 i andra boken, handlar om
frihetsproblemet och nådens dominerande betydelse. Här manar förf. ivrigt
pela-gianerna, som blott ha synd, elände och brist och som gå vilse som får,
att icke förtrösta på sig själva utan på honom, som är oändligt god och
barmhärtig och som icke kan misstaga sig. Varför skulle de lita på egna
svaga krafter och icke på den allsmäktiges hjälp, vars makt är obegränsad?
För förf. var det gott att få sluta sig till denne Gud och förtrösta på honom.
Vem gripes icke av bävan, när han ser den allsmäktiges vilja, suveränt
verksam i varje del av skapelsen, genom vilken Gud förnedrar och
upphöjer, dödar och ger liv? Hur intensiv och omätlig är icke Guds kärlek
till människor! Bradwardinas framställning formar sig till en lovsång till
allmakten och kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
