Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. II. Wyclifs studieår och tidigaste skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMII1ÉER
87
med dess pelagianska frälsningslära. Här kom Bradwardina in,
och efter honom Wyclif.1
Ockham studerade hos gråbröderna i Oxford, och varken
som student eller lärare torde han ha varit i Paris. Han var
helt och hållet Oxford-man.2 Men hans inflytande nådde snart
Paris.3 Han var en skarpsinnig kritiker och gick radikalare fram
mot Thomas’ försoning mellan förnuft och kyrkolära. Men även
Duns och den gängse skolastiska metoden utsattes för hans
kritik. Hans filosofiska skepticism inför det metafysiska och
hans förnekande av den filosofiska bevisningens värde för
religionen satte förnuftet åsido, när det gällde kyrka och religion,
och tron fick sitt eget överförnuftiga område.4 Ockham kom
att stå som nominalismens (konceptualismens) store man, och
man kunde vänta, att det segertåg, som denna strömning fick5,
1 Se ovan, s. 63 ff. Om scotism och ockhamism, se bl. a. arbeten, Karl
Werner, Die Scholastik des späteren Mittelalters, I (Johannes Duns Scotus),
och 11 (Die nachscotistische Scholastik); Maurice de Wulf, Histoire de
la Philosophie Médiévale, II, s. 64 ff.; Gerhard Ritter, Studien zur
Spiitscholastik, I; R. Seeberg, Dogmengeschichte, III, s. 670 ff; och A.
Harnack, Dogmengeschichte, III, s. 490 ff.
2 »Für den Bildungsgang Ockhams kommt nur Oxford in Frage.»
Hans alma mäter var Oxford »mit seinem kritischen Unabhängigkeitssinn
und seiner Vorliebe für sophistische Logik und positives Wissen». Fr.
Ehrle, Der Seiitenzenkommetitar Peters von Candia etc., s. 80. Jfr Mallet,
a. a., I, s. 215, och werner, a. a., II, s. 18,
3 Redan 1339—40 talar man i Paris om en ockhamistisk skola, »errores
Occanici», och 1341 om »scientia Okanica». Ehrle, nyss a. a., s. 80.
4 Universalia (allmänbegreppen) voro för Ockham endast beteckningar,
nomina, som i sig själv saknade realitet. »These names were signs
ex-pressing only concepts of the human mind.» — »He rejected without
hesita-tion the doctrine that Universals had a real existence outside the human
mind.» »The individual was the only reality.» Mallet, a. a., I, s. 217.
Om nominalism, konceptualism och realism ger Dziewicki en åskådlig
lektion i sin essay om Wyclifs filosofiska system, Misc. phil., I, s. VII ff.
Han gör en grov förenkling: Wyclifs realism, tysk transcendentalism och
de olika schatteringarna av moderna idealisters tänkande •— »all belong to
the same class», medan nominalismen hör samman med den
huvudströmning, som går över Locke, empirismen och 1800-talsmaterialismen. Ibdm,
s. xxv. Om res och nomina och om den nominalistiska stridens innebörd
redogör Dziewicki också i De Logica, III, s. xxxvi ff.
5 Ehrle, Der Sentenzenkomme?itar etc., s. 112 ff. Där är en utförlig
beskrivning av nominalismens utbredning, plats efter plats, i olika universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
