Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. II. Wyclifs studieår och tidigaste skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
GUNNAR WESTIN
bibelteologi märkes.1 Sedermera upptäcktes, att även denna
skrift var vådlig. Redan här skönjes tvivel i nattvardsläran.
Man kan nu fråga, om Wyclifs filosofiska författarskap
under denna tid, kanske ett årtionde från senare delen av
1350-talet, var av någon betydelse. Även här har han olika bedömts,
och det är icke vår uppgift att söka lösa frågan. Vissa katolska
bedömare avfärda honom ganska snävt. Den store
medeltidskännaren kardinal Ehrle har besvarat frågan. Han har
examinerat Tractatus de Logica, vars tre band främst komma i fråga
»für die philosophischen Auffassungen des merkwürdigen, aber
vvirren Mannes». Ehrle finner, att Wyclifs vidlyftiga
framställning har brist på klarhet och liv.2 I de metafysiska frågorna
håller han sig envist på realismens linje, men i vävnaden av
filosofiska och teologiska, samt gammal- och nytestamentliga
citat finnas ställvis »recht nominalistisch-sophistische Exkurse
eingefügt». Ehrle menar dock, att WTydif och hans böhmiska
lärjungar »entschiedene Realisten skotistischer Richtung waren.»3
Men denna rätt torftiga och skolmässiga realism var icke
Wyclifs egna resultat. Den var vad han hade upptagit från en
realistiskt inriktad undervisning.4 Detta, säger Ehrle, bör
framhållas gentemot det fullständigt oberättigade lovprisandet av
Wyclif som en av de stora, skarpsinniga skolastikerna. Detta
Ehrles omdöme drabbar många, men främst utgivarna av
Wyclifs filosofiska skrifter. Det gäller Rudolf Beer och M. H.
Dziewicki.5
1 Lombardus’ Sentenser, som betydde så mycket i dåtidens teologiska
studier, är mycket sparsamt åberopade. Thomas och Duns återkomma
flera gånger.
2 Ehrle, Der Sentenzenkommentar Peters von Candia, s. 119: »Es
ist tote Schulweisheit, die, mühsam gedächtnismässig gelernt, pflichtschuldig
weitergegeben wird. Die Darlegungen quillen nicht lebensvoll aus der
eigenen Einsicht und Uberzeugung.»
3 Ibdm, s. 120.
4 Häri ser nu Ehrle också ett bevis för att realismen gjorde sig
gällande i Oxford under Wyclifs studieår. Ibdm, s. 244: »Für das Bestehen
realistisch gerichteter Kreise spricht auch das Aufkommen des Wiklifismus.»
Jfr M. DE WULF, a. a., II, s. 195, där han säger, att De Logica och De
ente firaedicamentali »sont des produits d’écote, dénués d’originalité».
5 Poole har varit försiktigare i sina omdömen, t. ex. i De domitiio
divino, s. XXXI, och De civiii dominio, I, s. XXI. På sistnämnda stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
