Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER I t I
i parlamentet åter bittra anmärkningar mot kyrkans stora
rikedomar, vilka rätteligen tillhörde folket och av detta kunde
återtagas och nu borde tagas i anspråk för rikets försvar i stället
för den påyrkade nya beskattningen. Vidare klagades
fortfarande över tillståndet i kyrkan, över olagliga provisioner,
non-residenta präster och kränkningar av patronats- och valrätten.
Ledaren för detta hovparti, som sökte bryta biskopsväldet, var
hertigen av Lancaster, och ehuru han personligen icke direkt
deltog i de nu nämnda åtgärderna, var detta också hans strävan,
vilket snart visade sig.1
Det torde ha varit i samband med dessa händelser och
med Lancasters framträngande till större inflytande, som Wyclif
fördes i närmare kontakt med de kyrkopolitiska dagsfrågorna.
Direkta dokumentariska bevis härför saknas. Workmans mening,
att Wyclif har refererat till ett tal, som han själv hörde i
parlamentet 1371, är byggd på lös grund, även om den icke är
osannolik.2 Detta gäller också Workmans uppgift, att Wyclif kort fore
erhållandet av doktorsgraden trädde i kronans tjänst.3 Troligen
var det dock just i början av 1370-talet, som Wyclif kom i
nära förbindelser med det nämnda hovpartiet. Anledningen till
den första förbindelsen med Lancaster-kretsen är okänd. Två
’ Hertigen av Lancaster hade i senare delen av 1360-talet sökt stärka
sitt inflytande på sin broders, Svarte prinsen, bekostnad. Wykeham och
det klerikala partiet hade nära förbindelser med den senare, och i det
spända förhållandet mellan bröderna stodo de ledande prelaterna med Svarte
prinsen, prinsen av Wales. Även Courtenay, som vi snart skola möta
som biskop av London, stod på dennes sida. Detta innebar motsättning
till Lancaster. Men där var också »the predominantly ’lav’ temper of the
king». Cambr. Med. Hist., VII, s. 448.
2 Workman, a. a., I, s. 20g, n. 1. Anekdoten om ugglan, som
förlorade sina fjädrar, De civ. dorn., II, s. 7, behöver icke alls vara upptagen
från en parlamentsdebatt.
3 Workman, a. a., I, s. 209 f. Workmans åberopande av Kyningham,
Fasc. Ziz., s. 14, är ett bräckligt stöd för en så kategorisk slutsats. Ty om
också Kyningham hånfullt förklarar, att Wyclif slutit sig till Herodes’ hus,
återstår att fastslå tiden för detta uttalande och dessutom, även om man
anser skriften vara från början av 1370-talet och tar för givet att
Herodes är identisk med Lancaster, att ådagalägga, att uttrycket innebär mer
än att han stod på god fot med Lancaster. Om Kyningham, se nedan,
s. 116, n. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
