Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER I t I
gaste motståndare. I Avignon uppnådde delegationen intet av
betydelse. Påven stod fast vid sina krav, bl. a. begäran om en
summa penningar av det engelska prästerskapet, vartill han 1374
fogade en ny anhållan om länsskatten, som 1366 hade vägrats.1
Vid ett rådsmöte våren 1374 överlades om saken, och nu
diskuterades frågan, om påven vore herre även över det timliga.
Arkebiskopen, Wittlesey, menade, att prästerskapet måste hålla
på detta. Uhtred, som nyligen kommit åter från expeditionen till
kurian, hävdade gregorianska kyrkoidéer, medan en deltagande
gråbroder och en augustinmunk framförde motsatta synpunkter.
Svarte prinsen och de högättade lekmannaministrarna
sympatiserade givetvis med tiggarmunkarnas motivering för
fattigdomsidealet, medan ärkebiskopens och Uhtreds försvar av kurians
anspråk djupt ogillades. Utgången var given: man vägrade
erkänna länsskatten, då dess åtagande var ogiltigt utan rikets och
stormännens medgivande. Man bör lägga märke till att
Lancaster vid denna tid återkommit till England från sina fälttåg i
Frankrike (april 1374). Hans parti, som nu hade makten, blev
aktivare under den tid av mer än två år, då intet parlament
sammanträdde.2
Att Wyclif insattes i den nya kommission, som i juli 1374
utsågs, ger anledning till reflexioner. Som vi förut nämnt, hade
den förra delegationen stått under biskop Gilberts ledning, och
så blev fallet även med den nya. Däremot lämnades Uhtred
nu utanför, och i stället kom Wyclif in i kommissionen såsom
dess ende teologiske expert. Loserth förmodar på grund härav,
att Wyclif stod Uhtred nära i kyrkopolitiskt avseende.3 För mig
synes det ligga närmast till att draga den rakt motsatta
slutsatsen. Här är ett bevis för att Wyclif redan gjort sig känd
som en förkämpe för den anti-hierokratiska åskådning, som
Lancasters hovparti företrädde, alldenstund han av detta partis
män insattes i underhandlingsdelegationen, och det som när-
1 Eiitogium /list., III, s. 337 ff.: Capes, a. a., s. 97 f.; Workman,
a. a., I. s. 228 ff.
2 Trevei.YAN, a. a., s. 10, karakteriserar denna regim mycket
summariskt och förklarar, att man efter Lancasters återkomst skapade »a system
of official robbery» till gagn för hans personliga vänner.
3 Loserth, Die ättesten Streitschriften, s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
