Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER
I t I
herrar, att de av egen makt kunna beröva kyrkorna tionde och
donationer, även om dessa missbrukas, arbetar på konungens
fall och skapar fördärv för de världsliga herrarnas själar.1 Här
är således ett återljud av de gregorianska idealens
argumentering. Till detta genmäler Wyclif, att såsom de andliga stå högre
än den världsliga makten, så innebär en prästs avfall en långt
värre sak (»sceleracior») än en världslig herres våldsmakt. Och
en präst, som faller i dödssynd, förlorar sin värdighet och bör
berövas sin egendom. Här gör Wyclif således med all kraft en
andlig bedömning gällande för prästgärningen och citerar Matt.
7: 15 —16. En präst, som är i dödssynd, är ingen präst. Han
påpekar också exempel, då världslig lag och myndighet dömer
även över präster. Han fortsätter och förklarar, att påven icke
av egen myndighet (»ex sua auctoritate sola») utan på grund
av Kristi makt sköter sina uppgifter, och man må icke sätta en
människas auktoritet högre, ty detta vore häresi. Wyclif
refererar till exempel ur historien, då påven manat en världslig
furste att ingripa mot dåliga präster. Mot invändningen, att
indragning av kyrklig egendom icke vore ett straff för prästerna
utan komme att drabba Guds sak och kyrkan, förklarar Wyclif,
att kyrkan icke skulle taga skada av en sådan
egendomsreduktion genom den världsliga makten, ty den skulle inträda endast
då den kyrkliga myndigheten svikit och prästen avvikit från
tron, och att hålla kyrkan ren från dåliga präster och ledare
vore en nödvändig sak. Han framhåller med eftertryck, att de
världsliga herrarna behålla sitt välde (dominium) över den till
kyrkliga ändamål givna och donerade egendomen, och all
egendom innehas på villkor, att den rätt användes. Om det, som
är avsett för andliga ändamål, missbrukas, bör det återgå till
världsligt bruk. Denna mening stöder Wyclif med både den
kanoniska lagen och civillagen. Det vore bäst, framhåller han
1 Att Uhtred och Wyclif voro nära vänner och väl också hade haft
åtskilligt gemensamt i studierna, framgår av Wyclifs inledande ord till
Determinatio, »Doctor meus reverendus et magister specialis dominus
Out-redus». Han yttrar sig också mycket uppskattande om hans lärargärning
och författarskap. Möjligen hade han varit Wyclifs lärare någon tid, ty
han var äldre än denne, blev doktor c:a femton år före honom och stannade
sedan kvar i Oxford under 1360-talet. Uhtred var av allt att döma den
lärdaste och skickligaste av Wyclifs motståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
