Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER I t I
Därefter kommer Wyclif in på frågan om den engelske
konungens länsskatt till påven. Motståndaren hade tagit fasta
på Wyclifs feodala synpunkter och förklarat, att alldenstund
påven förlänat England åt konungen mot villkor av denna
länsskatt men denna icke utbetalats, så hade konungen förlorat sitt
välde och sin makt över landet. Detta var en allvarlig slutsats.
Wyclif ansåg, att man tagit upp denna sak för att skada honom
vid kurian och för att stärka sin egen ställning där samt för att
de andliga måtte så mycket mer kunna hopa egendom och vinna
världslig makt. Han förklarar sig, »tamquam humilis
obedien-cialis filius Romane ecclesie», icke vilja uttala något, som skulle
skada denna kyrka eller vara till anstöt för fromma människor.
Därför hänvisar han i denna fråga till vad som hade uttalats av
världsliga herrar i en överläggning.1 Sedan följa citat av sju
lorders uttalanden. Det är denna del av Determinatio, som
alltsedan Lewis i sin Wyclif-biografi publicerade den, varit känd
och tagits som ett bevis för att Wyclif redan vid länsskattens
utkrävande 1365 hade tagit ställning i saken. Hur detta misstag
undanröjts, ha vi förut nämnt. Att det i dessa referat icke är
fråga om annat än en framställningsform för Wyclifs egna
meningar, är tämligen säkert. Uteslutet är icke, att Wyclif hade
något litet stoff från någon överläggning, men han ville tydligen
själv söka skydd bakom de fingerade lorderna.2 Den förste
lorden, en hård krigare, hade svarat, att man borde vägra betala
1 Ibdm, s. 425.
2 Wyclif säger: »Transmitto doctorem meum reverendum ad solucionem
huius argumenti quam audivi in quodam consilio a dominis secularibus esse
datam.» Mycket har skrivits om denna Wyclifs relation av de sju lordernas
anföranden. Man har velat göra Wyclif både till parlamentsledamot och
parlamentsreferent, bådadera med lika orätt. workman, a. a., I, s. 236 f..
ger en antydan om saken och avger ett sunt och välgrundat omdöme.
Loserth, Die attesten Streitschriften, s. 35, n. 2, tror, att det verkligen
gällde en parlamentsdebatt, fast det hela omgjutits av Wyclif i hans egen
stil. Uttrycket »in quodam consilio» skulle väl knappast ha använts, om
det verkligen gällt parlamentet. Snarare bör man tänka på det våren 1374
hållna rådsmötet, då ju också verkligen frågan om länsskatten var uppe.
Huruvida Wyclif menar, att han själv hade åhört inläggen eller endast hört
berättas därom, framgår heller icke av den latinska satsen »quam audivi
in quodam consilio a dominis secularibus esse datam». Om han själv hade
varit åhörare, skulle man dock snarare väntat en aktiv konstruktion.
8 — 36202. Kyrkohist. Årsskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
