Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
GUNNAR WESTIN
vi förut sagt, sökte gå en medelväg mellan Fitzralph och
Bradwardina.
I arbetets tredje del lämnar emellertid Wyclif det teoretiska
planet och övergår till praktiska konsekvenser av sin föregående
undersökning.1 Nu är han också mera teologen. Han tar upp
sin förut uttalade tanke, att Gud är högste dominus, feodal herre
över allting, medan äganderätten är kvar hos Gud, så att varje
människa, som har herravälde över något, har det under Gud.
En människas dominium innebär således icke ägande utan
gemenskap i det goda. »Salvatorque noster cum suis apostolis
noluit esse proprietarie dominans, sed communicative.»2 Sedan
fortsätter Wyclif att påvisa Guds givande, främst ger han sin
helige ande, d. v. s. sig själv, och därmed gives allt, och den
människa, som icke är i synden, har rätt till allt. Men Gud
mottager också; ehuru allt vad människan ger, mottager Gud
egentligen från sig själv. Han blir icke rikare av människornas
tjänande och givande. I denna omständliga utredning om Guds
givande och mottagande citerar Wyclif mycket talrika
bibelställen. I denna avdelnings fjärde kapitel behandlar Wyclif
innebörden av Guds förläning, vilken kan ges endast genom nåden,
ty »creatura penitus nichil a Deo merebitur ex condigno».3
Människors merit inför Gud beror av Kristi förtjänst.4
Människans förtjänst och belöning äro av Guds nåd.
I det följande kapitlet tar Wyclif upp nåden till behandling,
och han gör därvid först en distinktion i nådebegreppet.5 Den
oskapade nåden är Gud själv, den helige ande, Guds goda vilja
till människorna. Den skapade nåden är dels fritt givna gåvor,
särskilt teologiskt och moraliskt gott, och dels den kvalitet var-
1 De dom. div., s. 199 ff.
2 Ibdm, s. 203.
3 Ibdm, s. 228. Här är Wyclif inne på den dogmatiska fråga, som
de medeltida teologerna ofta debatterade: meritum de congruo och meritum
de condigno. Den sistnämnda förtjänsten är för Wyclif utesluten, medan
den förra dock kan finnas, men även den bottnar i Guds nåd. Det är
tydligt, att Wyclif i stort sett söker följa den klassiska franciskanskolans
linje från Halesius och Bonaventura men med en klar böjelse till starkare
augustinism, ett inflytande från Bradwardina.
4 Ibdm, s. 232 ff.
5 Ibdm, s. 236 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
