Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
igenom människan behagar Gud. Denna sistnämnda är i. den
förekommande nåden; 2. den rättfärdiggörande nåden (»gracia
gratum faciens»); 3. predestinationens nåd (»gracia
predestina-cionis»). Människan måste hava både den »oskapade» och
»skapade» nåden för att Gud skall mottaga henne i härligheten.
Här vänder sig Wyclif också mot Pelagius’ irrlära, då denne
trodde, att människan kunde ha förtjänst inför Gud »sine creata
gracia».1 Wyclif citerar både Augustinus, Grosseteste och
Paulus för att visa, att ingen mänsklig förtjänst finnes, utan att
Guds särskilda nåd föregått. Människan kan ha förtjänst »per
opera ex gracia» men icke »ex operibus».2 I sista kapitlet
tar Wyclif upp några invändningar och betonar ytterligare,
att människan endast är »minister vel dispensator supremi
Domini». Allt vad hon är, är hon av nåd allena, 1 Kor. 4: 1,
i Kor. 3: 4, 5.
I detta arbete förekomma mycket talrika bibelcitat. Av
andra auktorer är Augustinus citerad 60 à 70 gånger, Aristoteles
ungefär lika ofta (det är ju i hög grad en filosofisk avhandling),
Anselm fjorton gånger, Grosseteste, Bradwardina och Fitzralph
vardera ett tiotal gånger. Från Plato finnas sex citat, från
Thomas och Lombardus vardera fem, medan Duns Scotus endast
har ett citat. Till Wyclifs egna skrifter finnas sju hänvisningar.
Detta allt enligt förteckningen i slutet av Pooles edition.
Det mycket större arbetet, De civili dominio, I, behandlar
delvis samma huvudspörsmål men gäller eljest mer praktiska
frågor. Redan i början av första kapitlet framställer Wyclif de två
grundteserna för arbetet: Ingen, som är i dödssynd, har rätt till
Guds gåva, d. v. s. kan ha dominium, — var och en, som är
i nåden, har i verkligheten alla Guds goda gåvor, d. v. s. har
dominium över hela världen.3 Den första av dessa teser utvecklar
Wyclif närmare i bokens första sex kapitel, medan den andra
behandlas i sjunde till och med fjortonde kapitlen. Dessa följas
1 Ibdm, s. 239.
2 Ibdm, s. 244.
3 »Prima [veritas], quod nemo ut est in peccato mortali habet iusticiam
simpliciter ad donum Dei; secunda, quod quilibet existens in gracia
grati-ficante finaliter nedum habet ius, sed in re habet omnia bona Dei.» De
civili dominio, I, s. I.
9 — 36202. Kyrkohist. Årsskrift 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
