Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORM IDÉER I 3 5
vad senare följer, att den yttersta auktoriteten för hela den
mänskliga sammanlevnaden och för alla lagar var evangeliet.
Därför var teologien den viktigaste vetenskapen, och påven
måste vara teolog, ty att härska över världslig egendom och
riken samt utkräva skatter tillhör världslig myndighet icke påven.1
Förhållandet mellan lagarna framställes i samband med en
utredning, som följer i adertonde kapitlet. Dominium civile, där
det är rättfärdigt, beror av dominium evangelicum och skall
användas för Guds ära och kyrkans bästa, eljest förfaller det.
Wyclif uppehåller sig mycket vid svårigheten för de rika att
komma i ett rätt förhållande till Guds rike, ty rikedomar äro
bördor och faror.2 Han vänder sig också mot erövringskrig.
Han ansåg icke heller ärftlig succession i och för sig vara
tillräcklig grund för verkligt dominium. Hans behandling av frågan
om vita contcmplativa och vita activa röjer mycket av typisk
medeltida åskådning, men han anser dock, att de båda böra
finnas och förenas.3 Men prelater skola icke vara så »aktiva»,
att de förlora sig i världsliga uppgifter och frågor.
Den avdelning i boken, som omfattar kapitlen 26—34,
handlar främst om politiska frågor. Wyclif börjar med att
diskutera kungadömets berättigande och betydelse, vilket vi i
detta sammanhang icke närmare gå in på. Konungen måste
regera efter Guds lag, då han fått sin makt av Gud. Wyclif
citerar flitigt Augustinus i dessa frågor, även när han förklarar,
att en konung har makt att tvinga sitt folk att dyrka Gud (»ad
placandum Deum populum compellendo»). Men då måste
konungen framför allt känna Kristi lag. I själva verket hade
Wyclif största sympatierna för en aristokratisk republik, enligt
exemplet från Israel under domaretiden. Konungadömet kom
senare som ett avsteg från Guds ursprungliga ordning, och sist
kom prästregementet fram till Kristi tid, och det var det sämsta
av de olika ordningarna, förklarar han. Slutsatsen blir dock,
att det är lämpligast med monarki i det syndens tillstånd, som
råder.4 I kapitlet om lydnad mot tyranner drar Wyclif den
’ Ibdm, s. 124.
3 Ibdm, s. 138 ff., 155 ff.
3 Ibdm, s. 176 ff.
4 Ibdm, s. 198; jfr s. 205 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
