- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjätte årgången, 1936 /
138

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. IV. Wyclifs stora arbeten om dominium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR WESTIN

eller tillsluta, om icke detta står i överensstämmelse med Kristi
vilja. Varje Kristi ställföreträdare kan misstaga sig: »Omnis
Christi vicarius errare poterit, eciam in hiis que concernunt
fidem et claves ecclesie.»1 Detta var en vittutseende tes.

Kyrkan byggdes upp av apostlarna och deras efterföljare,
innan den hade några egendomar, och Wyclif refererar till
Paulus för att visa, vad kyrkans sanna väsen är. Till detta
återkomma vi i samband med Wyclifs arbete De ecclesia. I
egentligaste mening hänför sig begreppet kyrkan till skaran av
predestinerade, förklarar han i anslutning till Augustinus.2 De
engelska biskoparna stode till Rom-kyrkan i det förhållande,
vilket Grosseteste betecknade såsom ett kränkande av den engelska
kyrkans friheter; provisioner, exemptioner och appellationer
voro allvarliga missförhållanden. Vem kan tvivla på att ett
otyglat prästerskap med all rätt kan bestraffas av lekmän
(»casti-gacio efifrenis clerici posset fieri a laico virtuose»)3; något
martyrskap för att man kämpar för sin egendom, kan det icke bli.
Wyclif hänvisar till Jesu ord i Luk. 14: 26 och framhåller, att
avståendet av världslig egendom är en nödvändig sak för Kristi
efterföljare, följaktligen kan man icke uppträda som martyrer i
sin kamp för att behålla sitt gods. Man ser således här, hur
Wyclif vill undanrycka den religiösa och ideella grundvalen för
en kyrkomännens kamp för sina privilegier. Och han går så
långt, att han förklarar, att tionde icke bör utbetalas till en
ogudaktig präst eller till dem, som icke sköta sina ämbeten.
Han anför bevis därför.4 Det bästa sättet att utfå tionde är
icke tvång och process utan ett heligt liv, ett ivrigt predikande
av Guds ord, ett regelbundet administrerande av sakramenten
och en klok broderlig förmaning.5 Seden att använda lagligt
tvång för utfående av medel är en plåga i kyrkan, och därvid
citerar han den helige Bernhard. Wyclif urgerar evangelicam

1 Ibdm, s. 283.

= Ibdm, s. 288.

3 Ibdm, s. 292.

4 Här citerar Wyclif t. o. m. en kardinal, Hostiensis, d. v. s. Henrik
av Segusio. Ibdm, s. 310 ff. Denne var en av 1200-talets främsta
kano-nister i Italien. Han hade även någon tid vistats i England. Han
åberopas ganska ofta av Wyclif.

5 Ibdm, s. 323.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1936/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free