Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia: III. Domkyrkans återställande efter 1702 års brand. Av N. J. Söderberg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
Om 1702 års brand.
Den 16 maj år 1702 inträffade i Uppsala en eldsvåda, som
lade större delen av Uppsala stad med alla dess kyrkor i aska.
Härom har vice bibliotekarien, sedermera professorn, magister
Johan Eenberg författat den dramatiska skildring, som, numera
för länge sedan i bokhandeln utgången och sällsynt, här i sin
helhet återgives:
»ßtt Utförlig 9ielation,
Dm
®en grufroeliga ©Ibjtoåba oct) ©faba / fom fig tifbrog tneb
Upfala ©tab ben 16 ättaii, åf)t 1702.
$å näftan Ijela ben belen på öftra fiban om åån / od) äfwen fnatt Ijälften
på røäftta fiban / tneb alle Styrfior/ Songl. ©lottet / en Stcabemia, hospitalet, odj
pribate §un§ ftörre od) fmärre / til tre fiärbebelar af ©taben / innont 14. Stmarë
tib neber i affa label.
11^<S2I£2I / trtjdft &f>r 1703.
Wij äre komne i Eld och Vattn: men tu
hafwer utfördt och wederqweckt oss.
At ingen ting af alt detta Lekamliga och Wärdzliga, som Menniskiorna
äga, handtera och omgås med, är så warachtigt, wist och fast, at det ju
hwar Tijma är undergång och förändring underkastadt, därom warda wij af
sielfwa dageliga förfarenheten, och så wäl närmare som fiärmare sig
tiidra-gande olycks händelser öfwertygade. Så at det må derföre med rätta kallas
timeligit: Ty fast än månge ting, icke utan i långan tijma äro bräckte til
sin fullkomlighet och ansyfftade wälstånd; Likwäl blifwa de i största hast,
och lika som inom en tijma, uti grund förstörde och förderfwade.
De Lagfarne giöra oss en åtskillnad på all egendom, då de den uti löst
och fast fördela; beräknandes ey allenast Jord, Skog och Grund, utan ock
därpå stående Hus och Gårdar, ibland det fasta. Nu, ehuruwäl denne
giorde åtskillnad är god och giltig i sitt bruk; så är likwäl i sanning intet
så fast, at det icke förgås och förödas kan. Elden kan ju ey allenast wilda
skogar, stora huus, byar och städer, utan ock sielfwa bottnen och tomterna,
nembl. det öfwersta och fetaste där af, ja sielfwa stenlagda gatorne förbränna
och förtära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
