Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Studier till Uppsala Domkyrkas historia: III. Domkyrkans återställande efter 1702 års brand. Av N. J. Söderberg - Reparationen åren 1702—1711 - III. Kort återblick på reparationens förlopp och resultat samt utdrag ur domkyrkans inventarium år 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMKYRKANS ÅTERSTÄLLANDE EFTER I 7 O 2 ÅRS BRAND I 5 7
5 lpd 12 m. engelsk Bly
350 st. Tenglickorl
5 st. Ekeplanckor ’ till Structuren
300 st. Lächtspik I
Allt detta warder i sanning och tacksammeligen, qvitterat. Upsala den
20 September A:o 1710.
Testor Anders Ek. Isaac Risberg.
Om predikstol slöts den 10 maj 1706 (kyrkorådets
protokoll), »att man låter göra en af trä, slätt och rätt, och then med
rödt kläde låter bekläda till dess råd kan blifwa till en
kostsammare», och i Wäbers räkning (v. 131 år 1707) debiteras »för
en predikstol, som begyntes 1706 och ej blef färdig förrän 1707
ringast d. kmt 180». Detta var, som man i saknad av
beskrivning kan förstå, en för tillfället åstadkommen, synnerligen enkel
sak, som man emellertid åtnöjde sig med, till dess att Tessins
och Prechts predikstol år 1731 blev uppsatt på sin plats. Efter
att en tid under restaureringen hava varit nedtagen och förvarad
på Uppsala slott, återbördades denna predikstol år 1892 till
domkyrkan och uppsattes, ehuru i stympat skick, på den
nordvästra hörnpelaren i tvärskeppet. För detta skede i
predikstolens historia finnes en detaljerad berättelse i författarens bok
om Uppsala domkyrkas restaurering åren 1885—1893, sid. 214
—217. Ar 1910 flyttades predikstolen, återställd till fullständigt
skick, till sin ursprungliga plats vid den andra pelaren från
tvärskeppet åt väster räknat, en plats, som den fortfarande intager.
För altarplatsen och själva altaret inskränkte man sig för
tillfället till, om möjligt, ännu mera provisoriska åtgärder. Vad
altaret beträffar, debiteras i snickaremästaren J. Wäbers
nyssnämnda räkning (v. 131 år 1707) »för altartaflan 6 d., för dess
omstrykande 2 ggr 3 d., för en ram och ett crucifix på samma
tafla d. 1.28, för ett skrank omkring altarkoret 70 d. allt kmt».
Enligt kyrkorådets första protokoll för år 1710 beslöts, att
»kring choret skall muras och giöras en list, hwarpå sedan skall
sättas järgallerwärckett». Om detta skedde under reparationen
åren 1703—1711 eller något senare, måste författaren f. n. lämna
därhän. Säkert är att beslutet blivit genomfört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
