Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Salomon Kraft, Kaniken Nils Sigvastssons rapport om kyrkliga förhållanden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANIKEN NILS SIGVASTSSONS RAPPORT
279
som stodo i spetsen för de tre främsta stiften1, förlänas skar
paré relief genom den tydliga ovilja, varmed biskoparna i
Strängnäs och Västerås föras på tal. Från deras stift har endast halv
peterspenning blivit erlagd, och de föregiva, att deras kyrkor
sedan gammalt icke varit vana att betala mera. Ärkebiskopen
och »vi i kapitlet» ha ej kunnat förmå dem till större
prestanda. »Vi ha tagit emot, vad vi kunde få i den omgången,
d. v. s. på det villkoret och med det uttryckliga förbehållet,
att om I åtnöjen eder med sådan halvhet, låta också vi oss
nöja därmed, men i motsatt fall icke heller vi.» Då den
apostoliska stolen blivit kränkt, icke minst därför att lekmännen i
de båda stiften erlagt hel penning, så böra maktspråk anlitas,
tills full gottgörelse skett, »i synnerhet som — låt vara att en
så liten summa endast lämnar en obetydlig förstärkning till den
apostoliska skattkammaren — jag icke anser mig böra fördölja
saken, även om blott en obetydlig minskning härutinnan
tillfogas denna.»2
Till slut må erinras om att Nils Sigvastssons rapport
troligen är årsbarn med Nöteborgsfreden (den 12 august 1323). Att
hans inlaga blivit iordningställd, innan underrättelsen om
fredsslutet nått till Rom, göres tydligt därav, att han söker utverka
en påvlig skrivelse till världsliga och andliga dignitärer i
Sverige med påbud om att den avlat, som kunde vinnas av dem
som kämpade för det Heliga landets befrielse, även skulle
tilldelas alla, som deltogo i striden mot ryssarna.3 Själv en son
av Linköpings stift — »de Kalmarnia» — har Nils Sigvastsson
härvid kanske främst tjänat dess styresmans intressen. För
linköpingsbiskoparna, som även hade det danska Gotland i sin
lydno, hade den krigiska missionsverksamheten i österled icke
sällan stått på dagordningen.4 På ett rådsmöte i Örebro den 11
april 1321 förklarade Sune Jonsson och Petrus Hak, att de av
1 Nils Sigvastsson var själv kanik i Uppsala och Linköping (brilioth,
ofta a. a., s. 354 f.).
2 Acta cameralia I, s. 184.
3 Acta cameralia I, s. 185, nederst.
4 Rolf Pipping, Kommentar till Erikskrönikan, i Skrifter utgivna
av Svenska litteratursällskapet i Finland, 187, Helsingfors 1926, s. 93 f. och
där anförd litteratur; jfr a. Filip Liljeholm, Jon jarl och gravskriften
över Johannes dux i Linköpings domkyrka, i Rig 1937, s. 89 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
