Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Helge Ljungberg, Vårdtecken. En liturgisk-etymologisk undersökning till 1529 års handbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Qo
HELGE LJUNGBERG
I sin historisk-liturgiska framställning av svenska kyrkans
brudvigsel skriver G. F. Grath: »Kopulationen börjar liksom
Abo-manualets vigselritual därmed, att prästen tillfrågar
nuptu-rienterna om deras ömsesidiga samtycke. Consensusmomentet
är emellertid här uppdelat i två delar, av vilka den senare,
orden ’Jach N. tagher tich N.’ etc. såsom utgörande en
motsvarighet till den kanoniska sponsalia de praesenti-formeln ego
te accipio’ el. dyl. här står såsom den viktigare och
äkten-skapskonstituerande, medan den förra delen, kopulationsfrågorna
och deras besvarande, endast står såsom en förberedande akt,
som skall förvissa prästen om kontrahenternas fria vilja och
uppsåt, och sålunda bildar förutsättningen för hans vidare
förfarande. — — — Själva formuleringen av kopulationsfrågan
stöder sig tvivelsutan på Abo-ritualets ’Vis tu N. ipsam tibi
reci-pere in uxorem: et habere eam in prosperis quam adversis’.»1
E. Rodhe anför på liknande sätt i sin »Svenskt
gudstjänstliv»: »Consensusformeln har varit likalydande århundradena
igenom. I Äbomanualet lydde den: Ego te recipio exnunc mihi
in uxorem in domini nomine. Quensel påpekar, att uttrycket
till ett vårdtecken giver jag dig denna ring’ är enastående
inom den lutherska liturgien, och menar, att det troligen är en
omskrivning av de äldre latinska formlerna: ’hoc anulo te
desponso, hoc anulo in uxorem meam accipio’.»2
Då sålunda både Grath och Rodhe ansluta sig till den av
Quensel år 1890 givna hypotesen om den svenska
consensus-formelns uppkomst och då, mig veterligt, icke några flera
forskare sysselsatt sig med denna fråga, har det, på grund av att
vissa invändningar kunna göras gentemot den quenselska
hypotesen, synts mig lämpligt att upptaga frågan till ny behandling.
Tvenne av den quenselska hypotesen betingade frågor må
tjäna som utgångspunkt för efterföljande undersökning:
Ar det troligt, att den rikssvenske författaren Olavus Petri
under förbigående av svenska liturgiska förebilder begagnat ett
finländskt manual (Äbomanualet), eller synes det icke troligare,
1 G. F. Grath, Svenska kyrkans brudvigsel, en historisk-liturgisk
undersökning, Uppsala 1904, s. 73.
2 E. Rodhe, Svenskt gudstjänstliv, Uppsala 1923, s. 378.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
