Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Mats Åmark, Studier i svensk kyrklig arkeologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
dåren, skildrad med en längtansfylld tillbedjan inför sin förstfödde
son. Även här, liksom i bebådelsescenen, triumferar konstnären i
dräktens veckbehandling. Mot en hotfullt mörk himmel avteckna
sig änglagestalter blåsande i långa, böjda lurar. Dombasunerna
skalla!
När de yttre dörrarna slås upp och utbredas till skåpets fulla
bredd, möter en annan stämning. Nu är det Evangeliet — det
goda budskapets förkunnelse. Ytterst på vänster hand julmorgonens
födelsescen. Sedan bilder ur Jesu barndomshistoria: omskärelsen,
de vises tillbedjan, den 12-årige Jesus i templet. De övergå till
frestelsen i öknen, där Kristus som en mognad man möter frestaren
i skepnad av en världsklok åldring. Under den gula, behornade
huvan blicka dennes vassa ögon fram i ett slätrakat, klokt och
skarpskuret ansikte. Endast rovfågelsfoten, som skymtar under den
fotsida kåpan, antyder det diaboliska. De yttersta högerscenerna med
bröllopet i Kana och bespisningsundret ha någon gång söndertagits
ur sina ramar och av en beskedlig snickare åter hoplimmats på ett
horribelt sätt, som efterlämnat långa tvärspår, där limmet runnit.
På avstånd märks dock detta föga efter senaste konservering, och
med desto större beundran betraktar man i stället de väldiga
mitttavlorna. Man häpnar över teknikens triumf hos den Brysselmästare,
som på de flera kvadratmeter stora, tunna ekpannåerna lyckats fästa
sina än i dag fullkomligt oskadade och strålande färger, och man
har svårt att tro, att mer än fyra århundraden skilja oss från
konstverkets tillblivelse.
Man upptäcker ock småningom, särskilt på något avstånd, hur
elegant mästaren låtit de sinsemellan så olikartade scenerna smälta
samman i en enhetlig komposition med en tempelbyggnad på smärta
pelare välvd över mittpartiet, medan en ljus, här och där
framskymtande himmel över ett soligt, flamländskt landskap fått bilda en
behaglig bakgrund. Färgerna gå här huvudsakligen i rött och brunt,
en stegring i färgvärme och en övergång till den guldglans, som
bryter fram, då de tunga innerdörrarna öppnas.
Det vore lönlöst att närmare beskriva de scener och deras av
översvallande liv genomträngda figurer, som möta ögat, när det inre
sålunda avklätts sina tvenne skyddande höljen. Framför allt drages
blicken till den upphöjda korsfästelsescenen i mitten. Där trängas
kring den Korsfäste ädla kvinnogestalter i 1400-talets stela
praktdräkter med judetyper ur ghettot, men även med liderliga
bovfysionomier, som konstnären med stor realism återgivit, säkerligen
hämtade ur storstadens värsta drägg.
Ypperligt har professor Roosval återgivit sina intryck: När
altarskåpets öppnade, exotiska mikrokosmos med guldet och de
blå-grå och röda färgerna satts i brand av stora sydfönster, så att
sommarens sol och blommors färg synas burna in i kyrkan och ställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
