Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Mats Åmark, Studier i svensk kyrklig arkeologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
oljefärg, guld- och silverbrons, återstår icke mycket av konstvärdet.
I dylika fall måste man nog instämma med riksantikvarien, att det
varit bättre om bilderna fått bli kvar i boden.
Det gäller att ha blicken öppen åt olika håll. Småsinne är
förhatligt, var det spåras. Det vore orätt att icke med gillande se,
att vid äldre kyrkors restaurering vissa för dem lämpliga föremål
återställas; och särskilt väntar man av en kunnig och upplyst
museiledning, att en domkyrka, som är i behov av t. ex. ett
representativt altarskåp, villigt erbjudes det bästa som i den vägen finnes. Men
man måste reagera emot det icke ovanliga okynnet, då en naiv
hembygdspatriotism bondsnålt missunnar ett museum dess förvärv blott
därför att man vet, att det förut värdelösa nu fått värde, och så
kräver tillbaka likt och olikt.
Det är ett nöje att i denna ömtåliga fråga läsa ett uttalande
sådant som prosten Axel Quists i hans förträffliga bok om Osmo
socken. Vid beskrivningen av några äldre mässkrudar från Ösmo
kyrka tillägger prosten: »De äro blott deponerade i Strängnäs och
kunna när som helst återbekommas, men hava i museets lokaler i
själva domkyrkan bättre vård än som f. n. kan beredas i Ösmo
kyrka.»
Man skulle önska, att en så klok uppfattning funnes mera
allmänt. Det skadar icke, att blicken får gå något utanför
sockengränsen ; och det kan icke annat än hedra hela stiftet, när
stiftsmuseet är någorlunda fylligt representerat. Likaså kan det svårligen
bestridas, att ett riksmuseum har vissa betingelser och förpliktelser,
som, när de fyllas, hedra hela landet. Det finns tillfällen, då ett
enskilt sockenintresse bör vika, särskilt när det gäller att fylla en
lucka i en för vetenskapen viktig serie. De ökade möjligheter till
utrymmen och modernare anordningar, som sent omsider nu öppnas
för Statens historiska museum, må väl om något just ur kyrklig
synpunkt hälsas med odelad glädje.
Det kan alltså icke bestridas, att tillvaron något ljusnat för våra
helgoninvalider. Men det har också sina sidor här i världen att bli
alltför mycket uppskattad.
3. Helgonminnen på Enköpings museum.
De åldriga helgonbilder, som sedan några årtionden äro
inhysta i ett källarliknande rum på Enköpings museum, ha knappast
stämt möte där godvilligt. I ganska hög grad torde på dem kunna
tillämpas biskop Brasks bekanta ord: Härtill är jag nödd och tvungen.
Det skick, vari de flesta av dem befinna sig, vittnar nogsamt om,
att de en gång hört till de husvillas antal. Men man anar, att de
en gång sett bättre dagar.
På Enköpings museum ha de fått tak över huvudet och värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
