Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER
2 I
är det en annan sak, att Wyclif alltmer utvecklades i radikal
riktning och drog ut konsekvenserna av sin biblicism, så att lians
protektor icke kunde följa honom. Dessutom bör man märka, att
Lancasters väg å andra sidan snarare gick i motsatt riktning. Han
började visa sig mera försonlig och uppgav sin speciella
partipolitik, vilket innebar, att han bade mindre behov av den
teologiska arsenal, som Wyclif sammanbragta.
I slutet av 1376 och i början av följande år var emellertid
Lancaster på höjden av makt, och Wyclif var inbegripen i sitt
teologiskt motiverade kyrkopolitiska skriftställarskap.
Förmodligen skrevs tilläggen till De civili dominio, I, först efter kallelsen
till London. Vi ha redan förut påpekat, att dessa två långa
kapitel ha en skarpare ton och i allmänhet förete ett radikalare
drag än bokens tidigare partier.1 Wyclif hade emellertid alltjämt
sin kamp att föra mot de munkar i Oxford, som han tidigare
varit i delo med. Sannolikt var Uhtred alltfort den svåraste
motståndaren, och han kunde givetvis icke låta ett sådant arbete
som De civili dominio passera utan att angripa det. Wyclif
fick så anledning att skriva en andra volym av sitt arbete, och
i början av detta nämner ban en benediktin, som opponerat
mot honom. Denne benediktin var sannolikt just Uhtred. Snart
följde de övriga två volymerna i De civili dominio, påtagligen
också framskapade under den polemik, vari Wyclif vid denna
tid var invecklad, såsom ovan framhållits.
I jan. 1377 samlades parlamentet, vars sammansättning hade
påverkats av Lancaster och hans män. Det blev också en
triumf för denne och hans mot »Goda parlamentet» riktade
politik. För att icke stå i allt för skarp motsättning till de
andliga, hade Lancaster också utbytt de främsta ministrarna
mot ett par pålitliga kyrkomän, biskop Houghton av St. Davids,
antytts, har man alltför godtroget följt krönikörerna. Jag anser, att
förbindelsen mellan de två icke var så orimlig (i vårt land ledes nian lätt att
tänka på Olaus Petri och Gustav Vasa), icke heller var den så tillfällig och
kortvarig, som man velat göra den.
1 I detta sammanhang bör man uppmärksamma, att de Wyclif-satser,
som av motståndare, antagligen hösten 1376, sändes till påven, nästan alla
voro tagna ur De civili dominio, I, men ur dess tidigare delar, före dessa
tilläggskapitel. Hade dessa då redan varit färdiga, skulle angivarna i dem
funnit ett ännu mer komprometterande material.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
