Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 GUNNAR WESTIN
såsom förut nämnts, legatus natus i England. Tre av bullorna
voro adresserade till Sudbury och Courtenay tillsammans. Den
av bullorna, som kan betraktas som den primära, börjar med
berömmande ord om England och dess lärda, renläriga teologer
förr. Men nu hade påven anledning klaga över bristande
vaksamhet över fienderna, vilkas angrepp voro kända i Rom, som
var så långt avlägset, innan man i England vände sig emot dem.1
Detta var givetvis en prickning av de två höga prelater, som
mottogo bullorna. Främst drabbade det naturligtvis
ärkebiskopen, ty det var han, som var obenägen att inskrida. Nu hade
påven emellertid av flera trovärdiga personer blivit underrättad
om Wyclifs falska och irrläriga »propositioner» och
»konklusioner», av vilka han bilade avskrift. Sedan mottagarna hade
förvissat sig om Wyclifs åsikter i dessa stycken, ålades de att
å påvens vägnar fängsla honom och mottaga hans bekännelse,
varefter denna liksom annat, som han sade eller skrev i saken,
skulle genom ett pålitligt bud sändas till Rom. De ålades vidare
att hålla Wyclif i säkert förvar, fängslad i bojor, tills de från
påven finge nya order.2
Den andra bullan till Sudbury och Courtenay var i vissa
stycken lika den nu anförda, men den hade kompletterats så,
att den skulle möta en eventualitet. Påven förutsåg nämligen,
att Wyclif möjligen skulle söka sätta sig i säkerhet och
fängslandet således icke kunna ske. I så fall, förklarar denna bulla,
skulle adressaterna utfärda ett öppet edikt i Oxford och på
andra platser, där Wyclif kunde nås, och å påvens vägnar stämma
honom att personligen inställa sig i Rom inom tre månader,
»super Propositionibus et Conclusionibus hujuscemodi
respon-surus, ac auditurus et facturus quicquid super eos duxerimus
ordinandum».3
Ytterligare en bulla var adresserad till de två nämnda
prelaterna, vilka alltså icke kunde undgå att märka, att man i Rom
’ Slöhet och likgiltighet från deras sida, vilka skulle vara väktare,
hade gynnat fienderna, »quorum latentes ingressus, et patentes aggressus
prius sentiuntur in Roma, intercapedine longa remota, quam eis in Anglia
resistatur». Hist. Angl., I, s. 350. Gregorius XI hade nyligen flyttat
påvestolen till Rom.
2 Hist. Angl., I, s. 350 ff., och Chron. Angl., s. 178 ff.
3 Ibdm, resp. s. 348 ff. och s. 176 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
