Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER
2 I
Lancaster, var såsom tioårig gosse icke att räkna med i en
uppgörelse med Wyclif rörelsen. I stället kom Lancaster, som
försonat sig med olika partier och även med den unge konungens
moder, prinsessan av Wales, att få ett stort inflytande. Även
konungens moder synes ha haft sympatier för Wyclif, men om
detta var en frukt av Lancasters inflytande eller det berodde
av andra omständigheter, veta vi icke. Vid hennes hov funnos
också några ivriga Wyclif-anhängare.1 I det råd, som nu
tillsattes för konungens minderårighetstid, var icke Lancaster
medlem, men han hade några av sina anhängare där. 1 detta råd
voro också Sudbury och Courtenay, vilket är värt att minnas,
emedan rådet snart vände sig till Wyclif för att få hans utlåtande
i en viktig fråga.
Fördraget med Frankrike hade utgått, och det förnyade
kriget hade uppenbarat Englands svaghet. Här krävdes pengar
och goda råd. I parlamentet, som samlades i mitten av oktober
1377, var den ekonomiska frågan dominerande, och den hörde
samman med den kyrkliga. Fortfarande sögos stora summor
ur landet av påven, hans kollektorer och hans insatta utlänningar.
Efter Brtigge-överenskommelsen hade detta oskick snarare
tilltagit. Den traditionella klagan i parlamentet var därför lika
befogad som någonsin. Ärkebiskop Sudbury öppnade
parlamentet med ett tal, vari bl. a. behovet av medel för landets
försvar framlades. Här var ett gemensamt intresse, och
Com-mons visade sig försonlig mot Lancaster, vilken också med
framgång försvarade sig mot beskyllningar för falskhet och
stämplingar.2 Det var alltså ingen svårighet att i landets
betryckta läge vinna enhet för drastiska åtgärder mot
utlänningarnas utsugning av kyrkliga inkomstkällor. Särskilt bitter var
man över franska prelaters uppbärande av stora summor i
England. Man krävde, att påveprovisioner och reservationer skulle
stoppas, att utlänningar, som indrevo kyrkliga medel, skulle
utvisas och deras tillgångar tagas i beslag för krigsändamål.
Liksom tidigare ålades biskoparna kort efter parlamentets slut
’ Om Richard II:s moder, se C. Oman, The History of England etc.,
s. 2 f., och Cambr. Med. Hist., VII, s. 458 f.
2 Rotuli -pari. — — — tempore Ricardi II, s. 3 ff. Jfr STUBBS, a. a.,
s. 443 f., och OMAN, a. a., s. 6 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
