Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER 2 I
heliga modern. Sedan följer hans försvar för de 18 teserna,
vilka han punkt för punkt försvarar.1 Någon benägenhet att
återkalla spåras icke, utan inledningens milda fraser få nog
betraktas som en sympatisk, retorisk formulering. Wyclif
åberopar som vanligt Skriften för riktigheten av sina åsikter och
avslutar även denna skrift med ett urgerande av evangelisk
fattigdom. Huruvida denna skrift verkligen föredrogs i
parlamentet, är tvivelaktigt. Sannolikt spreds den endast bland dess
ledamöter såsom ett svar på biskopens meddelande, att Wyclif
redan var dömd av påven.2
Parlamentet avslöts i slutet av nov. 1377, och Wyclif var
åter i full verksamhet i Oxford och sannolikt även i sitt
pastorat Lutterworth. Annu hade ingen åtgärd vidtagits av
kyrkoledningen med anledning av påvens bullor, men den 18 dec.
skrevo Sudbury och Courtenay till Oxford-universitetets kansler
och krävde, i kraft av påvens uppdrag, att Wyclif skulle noga
höras om sina åsikter, varefter rapport skulle avgivas till
Sudbury och Courtenay i förseglat brev.3 Dessutom ålades kanslern
att instämma Wyclif till inställelse i St. Pauls-katedralen inom
trettio dagar för att svara för sina teser. Vidare manades
kanslern att med nit och omsorg utföra, vad bullan stadgade.
Med detta mandat följde nämligen också påvens bulla till
universitetet. Man märker dock, att de två påvliga exekutorerna
1 Se ovan, s. 13, n. 2. I De Ecclesia från följande år, s. 354 ff.,
förekomma argument i denna fråga, som nog tidigare använts. Bullorna voro
mot engelsk lag, förklaras det där.
= Frågan om Wyclifs ledamotskap i parlamentet, som av åtskilliga
äldre författare tagits upp och besvarats jakande, har jag icke ansett mig
böra gå närmare in på. Några som helst dokumentariska bevis eller
sannolikhetsskäl för ett sådant antagande kan, så vitt jag förstår, icke
förebringas. Jfr också Workman, a. a., I, ss. 237 f. och 340 f. Att Wyclif
däremot såsom nära förbunden med hovkretsarna kunde ha haft tillfälle
att avlyssna debatter både i rådets och parlamentets överläggningar, är väl
icke uteslutet, i synnerhet som han ibland togs till råds!
3 Brevet är publicerat från Sudburys register i Concilia Magn. Brit.,
III, s. 123 f.: »Mandatum auctoritate apostolica pro informatione magistri
Johannis Wycliff conclusionum, et ad citandum eundem.» Någon
sedvanlig, formell publicering av påvebullorna var det icke fråga om. Tillstånd
till en sådan hade väl icke givits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
