Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER 2 I
sådant förhör till stånd, och återigen visade det sig, att Wyclif
hade beskyddare i de högsta hovkretsarna. Om själva förhöret,
som hölls i det ärkebiskopliga kapellet i Lambeth, känna vi
intet, mèn givetvis gällde det påvebullorna och de 18 teserna.
Enligt en uppgift i krönikorna skulle Wyclif vid detta förhör
ha inlämnat en skrift angående de 18 teserna, alltså den tredje
i samma fråga.1 Man har tvivlat på att detta verkligen skedde
och menat, att skriften i fråga var avsedd för spridning bland
en vidare publik.2 Enligt min mening finnas inga övertygande
skäl att frångå, vad krönikorna uttryckligen uppge.3 Även inre
bevis synas tala för att vi här lia att göra med en inlaga till
förhörstribunalet i Lambeth-palatset. Redan den längre
inledningen skiljer skriften från den förut omtalade, för parlamentet
avsedda. Här tar ban upp själva begynnelsen till påvens
inblandning i saken, då han talar om de oförståndiga personer
inför påven eller ärkebiskopen kunde lia lett till hans död, ty många hade
ingivits den föreställningen, att det vore en välgärning, om han röjdes ur
vägen: »ut combustione, occisione vel morte alia sim extinctus». Detta
försvar hade Wyclif uppkallats till. En av hans vänner hade angripit
honom och bl. a. beskyllt honom för att vilja undandraga sig påvens
domsmakt. (Ibdm, s. 345 ff.) Det var i detta sammanhang han också
beskylldes för att följa kättaren Ockham, varom vi förut talat. Angriparen
torde lia varit franciskanmunken Woodford, vilken varit intimt förbunden
med Wyclif. Denne beskriver opponenten som en doktor, »quem credidi
amicum meum specialem et defensorem precipuum catholice veritatis». Som
vi förut sett, hade de två tidigare fört akademiska disputationer, men
Wyc-lifs vänskap med franciskanerna synes ha varit obruten fram till början
av 1378.
1 Den första var den ovan behandlade anonyma skriften tidigt på
hösten 1377, närmast avsedd för Oxford-kretsarna, och den andra var den
likaledes ovan beskrivna inlagan till parlamentet okt.—nov. samma år.
2 Så Loserth, Studien, II, s. 12 f., Sendschreiben, s. 13 f. och Shirley,
Fasc. Zis., s. xxxil. Loserth menar, att denna skrift skulle vara avsedd
som ett flygblad för folket, eftersom den vänder sig till de kristna och
framhåller, att det tillhör alla kristna att försvara den evangeliska sanningen,
Detta är givetvis intet övertygande skäl.
3 Hist. Angl., I, s. 357, har vid rubriken till skrivelsen följande
upplysning, enligt en av de äldsta handskrifterna: »Istæ sunt Declarationes
factæ per eundem Johannem Wyclif, super Propositiones qtias supra
nota-virnus in præcedentibus, die quo coram Episcopis apparuit, ut prælibavimus,
apud Lambhithe.» Samma uppgift har Chron. Angl., s. 184, i själva
rubriken till denna skrivelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
