Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER
2 I
Skrift,, »que est fides catholica». Ville man nu spela ut
Aristoteles mot Augustinus och förklara, att denne som platoniker
stode efter den förre och hade misstagit sig särskilt i logik och
metafysik, anser Wyclif, att man visserligen icke kan åberopa
Augustinus såsom ofelbar, men han var dock den störste av
alla lärare i den heliga Skrift. Detta vittnesbörd innebär också
en bekännelse av Wyclifs tillhörighet till den augustinska linjen,
som av Bradwardina så ivrigt förfäktats. Han framhåller också,
att man icke bör hålla sig till Augustinus, därför att han var
platoniker, utan på grund av att han byggt^ sin teologi på en
sund skriftutläggning och klara förnuftsskäl samt är erkänd som
en helig man.1 Augustinus byggde på ordet, såsom det står,
icke på en godtycklig utläggning, såsom sofisterna göra, och
flera kyrkolärare ha följt honom, bland dem Grosseteste. Här
citerar Wyclif också denne sin ofta åberopade auktoritet.
Sedan Wyclif .ytterligare vänt sig emot den motsättning
man velat skapa mellan aristotelismen och bibeln, förklarar han
att varje kristen bör bruka Skriften såsom den fattas i sig själv,
ty bibeln bokstavligt fattad är högsta auktoritet för den kristne,
icke tradition och logiska system.2 Skriftens logik och
sanning-är högre än mänsklig vetenskap, och därför bör man följa den.
Även Augustinus’ sats, att de rättfärdiga äro herrar över allting
och de ogudaktiga icke ha något, påvisar Wyclif vara grundad
i Skriften.3 Endast för den ödmjuke och botfärdige upplåter
sig Skriften, och det är icke bibeln utan den felaktiga
utläggningen, som för vilse. I de följande kapitlen, 4—6, tar Wyclif
upp invändningar av isagogisk och exegetisk art, både i Gamla
och Nya testamentet. Hur intressant det än vore att närmare
redogöra för dessa delar av arbetet, är här icke utrymme för
detta.4 Motståndarna hade tydligen tagit illa vid sig av Wyclifs
■ I, s. 36 f.
2 I, s. 54. Här anmärker Wyclif spetsigt, att man i Oxford ofta bytte
tankesystem: »Vix durat una aliena logica per viginti annos, sed sepissime
variantur.»
3 I, s. 56 f.
4 Ett specialstudium av Wyclifs skriftåskådning skulle visa, hur de
exegetiska och isagogiska frågorna i medeltiden behandlades och vilken
betydande roll bibelfrågorna spelade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
