Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
furstars uppgift att noga undersöka (»rimari radicitus»), hur den
kyrkliga egendomen användes, då mer än en tredjedel av rikets
inkomster äro i klerkers händer. Aven enligt den engelska
civillagen får man indraga egendom från biskopar och präster, när
både Skriften, kyrkolagen och deras egna skändligheter
(»no-toria blasphema et scandalum suum») så kräva: Lekmännen
ha makt över dessa, som leva yppigare på de fattigas penningar
än några världsliga lorder och som äro kyrkans och statens
fiender. Ingen är förpliktad att underhålla en sådan, en
Antikrists tjänare. Då de falska prästerna fördärva land och folk,
måste hela riket vaka över dessa förrädare av det heliga, som
försumma sina plikter och icke predika. Om icke konung och
lekmän ingripa, göra de sig delaktiga med förrädarna.
Från och med det tjugoåttonde kapitlet börjar en ny
avdelning, varigenom Wyclif återkommer till huvudfrågan i verket,
bibelns tillförlitlighet. Han upptar här spörsmålet, huruvida
lagen i Gamla testamentet har giltighet även i nya förbundets
tid, särskilt med hänsyn till Romare-, Galater- och
Hebréer-breven. Detta hade förut av Grosseteste behandlats. Denna
Wyclifs omständliga exkurs kan icke här närmare behandlas,
och det är heller icke nödvändigt. Han fastslår, att den
gammaltestamentliga sedelagen är den bestående grunden för
sedligheten i alla tider, medan ceremoniallagen förlorat sin giltighet.1
Motståndarna hade gjort invändningar med anledning av
olikheter mellan Gamla testamentet och Nya testamentet, vilket
ledde Wyclif att upptaga frågan och att närmare behandla
spörsmålen om sabbaten’, omskärelsen och förtärandet av blod.
Genomgående bygger Wyclif på den paulinska åskådningen, att
i Kristus allt nått sin fullbordan och sin fullkomning. Nådens lag
sätter den kristne fri från den gamla lagen. Kristi
återlösnings-verk är alltigenom tillräckligt och behöver icke kompletteras
med förgängliga lagar och förordningar. Genom flera bibelcitat
visar Wyclif, att tron på Jesus Kristus, utan riter och
ceremonier, är nog till frälsning. »Ideo docuerunt apostoli, sufficere
tur stipendia laicis literatis, necessariis ad officium regis et secularium do- •
minorum, quam quod sic irreligiöse et proditorie seculares et clerici a
dis-traccione divini servicii simonia et sacrilegio sint infecti.»
’ III, s. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
