- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjunde årgången, 1937 /
48

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I O 2

GUNNAR WESTIN

många bibelcitaten få också här Augustinus och Grosseteste
lämna stöd för framställningen. Plötsligt ger sig Wyclif in på
en dogmatisk fråga av vittutseende innebörd, nämligen Origenes’
lära om alltings återställelse. Wyclif företager denna exkurs i
samband med upprepande av sin tes, att Skriften är norm även
för bedömningen av häresi. Han föres här in på frågan om
Guds vilja och människans frihet och utlägger Romarbrevets
lära om synden, nåden och rättfärdiggörelsen.1 Han framhåller,
att genom Kristus mänskligheten har erhållit mer än vad den
förlorade genom Adam, ty där synden överflödade, överflödade
nåden ännu mer, enligt aposteln. Genom Kristus ha
rättfärdighet (»iusticiam vivificantem») och salighet som följd därav
•(»beatitudinem consequentem») förvärvats åt alla människor, men
det är de, som följa Kristus, »iustificati ex sua iusticia», som
bliva saliga, medan de, som följa Adam bliva fördömda.2 Kristi
förtjänst är alltillräcklig för människans återlösning. Wyclif kan
i detta sammanhang icke undgå att beröra predestinationen och
de eviga straffen. Intet i Skriften bevisar, att alla människor
skola bliva saliga.

I arbetets näst sista kapitel, det trettioförsta3, tar Wyclif
upp en invändning mot Skriftens tillförlitlighet, vilken framställts
rörande Hebr. 7: 12. Men detta vore icke tillämpligt, ty den
borgerliga lagen behöver icke ändras, därför att man företager ändringar
inom prästerskapet. Salomo avsatte översteprästen efter Guds
vilja, och detta innebar icke en förändring av lagen eller ett
fördärv för riket. Tvärtom, genom denna furstens bestraffning
-av översteprästen stärktes riket. Så bevisar Wyclif, hur
furstarna ha rätt att ingripa mot prästerskapet och hur detta är
nyttigt för landet. Upphävandet av en kyrklig förordning
innebär icke ett undergrävande av statens lagar. Enligt engelska lagar
ha de världsliga herrarna rätt att under vissa villkor ingripa i
klerkernas ekonomiska förhållanden. Wyclif säger sig kämpa
för rikets bästa i denna fråga. Därpå återkommer han till vad
ban förut sagt: med evangeliets förkunnelse har den judiska
lagen upphört att gälla. Kristus är nu centrum och bör om-

1 III, s. 200 ff. Jfr De dominio diuino, passim.

2 III, s. 211.

3 III, s. 231 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1937/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free