Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
49
fattas i tro. Han är summan av hela Skriften, ali frälsnings
upphov och människors ende återlösare. Härtill anknyter Wyclif
en lång studie byggd på bibelcitat, där han bevisar, att Kristus
är uppfyllelsen av de messianska löftena och att han ersatt den
gamla lagen med nådens lag.
Det sista kapitlet i detta betydande verk, De veritate sacrae
Scripturae, ägnar Wyclif nästan uteslutande åt frågan om
kätte-riet. Det är egentligen närmast en liten avhandling. Han börjar
med att fastslå, vad han också sagt förut, att Skriften är den
enda gällande måttstocken för bedömande av häresi. Han
definierar denna i enlighet med Augustinus såsom »dogma falsum,
scripture sacre contrarium, pertinaciter defensatum».1 Var och
en, som sätter sin egen, förment bättre åsikt mot Skriften, är
en kättare, även om han tillhör kyrkan. Ä andra sidan innebär
icke blotta omfattandet av en häretisk åsikt, att man är en
kättare, ty religiösa omdömen om en person böra grundas på
hans inre motiv och avsikter. Kättare är i verkligheten var och
en, som gör dödssynd, och genom’ ondska och uppenbara
synder fördärvar en sådan folket i högre grad än den, som genom
ord och skrifter förleder människor. Därför äro alla präster,
vilka leva mot Kristi bud, ärkekättare (»archiheretici»).2 Det
är felaktigt att mena, att kättare - äro att finna endast bland
spekulativa teologer. Endast synden skiljer människan från
Gud, därför är syndaren en häretiker. Biskopar och världsliga
herrar, som i ord och särskilt i gärning gå emot Skriften, äro
kättare, och de kristna böra skilja sig från sådana och vägra
dem lydnad. Även här kommer predestinationsläran in, och
Wyclif menar, att bland de predestinerade utan tvivel finnas
många, som ibland framställa och försvara falska läror, medan
tvärtom många av de till förtappeisen vandrande hava en rätt
lära och behålla den. Det är omöjligt här på jorden att fälla
kättardomar, och kyrkan har varit för snar att utan tillräcklig
prövning döma för kätteri. Den slutliga domen över kättare
är dock icke i människors makt utan i Guds. Viktigt är, att
o »
’ III, s. 275. Jfr De civ. dorn., II, s. 58.
2 III, s. 287. Mot simonisterna riktar Wyclif ett häftigt angrepp,
s. 301 f., vilka han stämplar som särskilt stora häretiker.
4—’36293. Kyrhohist. Årsskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
