Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 GUNNAR WESTIN
man bär i minnet Wyclifs hållning i denna sak och särskilt
fäster uppmärksamhet vid predestinationslärans betydelse.
Slutligen riktar Wyclif en häftig anklagelse mot de engelska
biskoparna och prästerna. De äro sjunkna i simoni och otukt,
och då de höga prelaterna äro sådana häretiker, sprider sig det
onda till deras underlydande. Därför böra de kristna mer lyda
själarnas biskop, Jesus Kristus, än dessa nutida biskopar och
påven samt gripa verket an och rensa ut den fördärvliga
surdegen. De världsliga herrarna böra göra sin plikt. Såsom det
nu är, kan den troende kristne ha gemenskap med endast ett
fåtal biskopar och präster och mottaga sakramenten av dem.
Wyclif slutar sitt stora arbete med att antyda, att han skall
skriva ett arbete om simonien och utförligare behandla denna sak.
I denna omfattande undersökning och apologi framlägger
sålunda Wyclif några av sina mest karakteristiska reformidéer,
vilka han också klart och utförligt motiverar. Summerar man
upp det hela, finner man, att biblicismen är hans stora
grundtema, Skriften är trons källa och den enda tillräckliga
auktoriteten i kyrkan för både åskådning och praxis; vidare att Kristus
är kärnan och huvudsumman i Skriften, att evangeliets predikan
är biskopars och prästers viktigaste uppgift, att tron är det
viktigaste för människan, då ingen kan bliva salig utan tro på
Kristi förtjänst, att biskopars och prästers trosförhållande och
gudfruktiga liv är avgörande för deras ämbetsutövning, att
prästäktenskapet är tillåtet och att föredraga framför celibatet,
att alla andliga böra leva i apostolisk fattigdom samt att
överheten är suverän inom landet i ekonomiska, juridiska och
politiska frågor, således även över kyrkoegendom och kyrklig
jurisdiktion. Bäst vore, att kyrkan lämnade egendom och juridik.
Det är urkristendomens och den gamla kyrkans tid, som för
Wyclif är förebilden. Den oerhörda mängden bibelcitat, särskilt
nytestamentliga, visar detta liksom det mycket flitiga citerandet
av Augustinus. Vidare förekomma flera citat från Origenes,
Hieronymus, Krysostomus och Gregorius I. Även Anselm
åberopas åtskilliga gånger, men de stora kyrkolärarna efter hans
tid förekomma ytterst sällan, om man undantager Wyclifs
speciella hemulsmän, Grosseteste och Bradwardina. Mycket sällan
citerar han Thomas och rent undantagsvis Duns Scotus. Ockbam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
