Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 GUNNAR WESTIN
ut av sammanskottet. Strider och kiv skulle upphöra i kyrkan,
om hon hölle fast vid fattigdomens privilegium, som Kristus
förlänat henne. Dessa missförhållanden och oordningar i kyrkan
äro en följd av att prästerna inträngt i lekmännens verksamhet
och sökt dess inkomstkällor. Världsligheten är upphovet till
allt ont i kyrkan. Kristus har lärt, att man skall först söka
Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt det andra tillfalla.
Nu söker man dock de kyrkliga ämbetena för världslig vinnings
skull, man förstör penningar på ett orätt sätt, och prästerna
göra sig inkomsterna till godo men göra icke den tjänst, de
äro skyldiga till. Världsliga tjänster äro icke tillåtliga för de
andliga, ty om Kristus icke hade världslig makt och tjänst, hur
kunna då hans tjänare hava det? Alla andliga borde leva på
lekmännens allmosor och i gengäld giva andliga allmosor, men nu
har religionen liksom allmosorna fördärvats, och i stället för
tjänande ödmjukhet har högmod kommit.1 Kristus bjöd sina
präster att vara furstar underdåniga. Sacerdotium är visserligen
förnämligare än världslig makt, men detta beror icke på en
högre ställning utan på tjänandet. Ett exempel är Johannes
döparen, vilken får ett högt erkännande av Kristus enligt Matt.
ii: II.
Därpå upptar Wyclif spörsmålet, huruvida Englands konung
med rätta må kunna indraga kyrklig egendom vid fall av
missbruk. Denna sak ha vi förut lärt känna, och Wyclifs argument
här äro ungefär de samma, som vi redan sett. Han berättar,
att en doktor hade sänt honom en skrift med tre teser, i vilka
han bl. a. förnekat konungens rätt att indraga kyrkoegendom.2
Wyclif besvarar nu denna skrivelse, och ban påvisar, att
Englands konungar anse sig ha haft och ha sådan makt till
egendomsreduktion, och därefter ha de också handlat. Enligt denne
doktor ha de handlat orätt och mot den katolska tron, varför
de äro häretiker. Emellertid voro alla gåvor givna till Englands
kyrka med vissa villkor, och när de icke uppfyllts, ha konungarna
haft rätt att ingripa. Om konungen icke hade någon makt
’ Ibdm, s. 308 f.
2 Ibdm, s. 332 f. På s. 334 nämnes »de pseudopapa et suis
pseudo-cardinalibus». Detta är alltså skrivet efter påveschismens utbrott hösten
1378.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
