Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 GUNNAR WESTIN
såsom Kristus och apostlarna förordnat. Vidare skulle
därigenom det stora överflödet på präster minskas, varjämte det bleve
mindre av världslighet och simoni bland prästerna, medan
lekmännen bleve mer noggranna att giva allmosor till kyrkan.
Även universitet och colleges skulle vinna på att icke ha
donationer och rikedomar.1 Även alla ordnar liksom också
påven borde avstå från egendomar. Den engelske konungen borde
årligen noggrant undersöka kyrkoegendomen, hur den kommit
i kyrkans ägo och hur den nyttjades samt rätta, vad som vore
oriktigt. Prästerskapet har icke någon rätt att undkomma en
sådan undersökning, och någon påvens sanktion för denna är
icke nödvändig. I det följande kapitlet upptar Wyclif åter
opponentens invändningar och uppehåller sig länge vid det
trans-cendentala kyrkobegreppet. Han bevisar också, att den heliga
allmänneliga kyrkan fanns till under Gamla testamentets tid,
och i typiskt medeltidsskolastiska resonemang utbreder han sig
över detta ämne och besläktade delar. Här kommer han också
in på den augustinska läran om kyrkan i tre olika bemärkelser,
dels sammanfattningen av alla nominellt kristna, dels den
blandade församlingen av predestinerade och icke-predestinerade
(»presciti»), vilka äro i nåden »secundum presentera iusticiam»,
och dels slutligen samfundet av alla de predestinerade, vilket
är den egentliga kyrkan och föremål för vår tro.2 I samband
med utläggningen härav vänder sig Wyclif mot andra av sin
mötståndares argument, varvid han bl. a. ånyo hävdar den
meningen, att de predestinerade äro medlemmar i den sanna
kyrkan, även då de synda och komma vilse. Även om de förlora
tron och nåden »secundum presentera iusticiam», hava de likväl
»fidem infusam secundum graciam predestinacionis».3 Detta är
en mycket betecknande åsikt för Wyclifs hela frälsningslära och
kyrkouppfattning. Ingenstädes har väl Wyclif öst så ymnigt
ur Augustinus’ skrifter som just i De Ecclesia.
1 arbetets nittonde kapitel behandlar Wyclif frågan,
huruvida icke-predestinerade (»presciti») kunna inneha ämbeten i
kyrkan. Ingen »prescitus» är medlem av kyrkan i egentlig
’ Ibdm, s. 373 ff.
2 Ibdm, s. 408 f.
3 Ibdm, s. 417.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
