Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
skickade för sin uppgift både i fråga om lärdom och dygder.
Alla Kristi präster och särskilt biskoparna måste känna Guds
lag. Vid sitt regerande skall konungen ha få och goda lagar,
han skall ödmjukt vandra efter Guds vilja och underhålla
prästerna enligt Guds ord. Prästerskapet bör leva enligt Skriften,
åtnjuta tionde och lekmäns allmosor, men ali världslig egendom
bör lämnas i händerna på de världsliga herrarna.1 Om konungen
insätter eller tillåter dåliga präster, insätter och tillåter han
förrädare. Konungen och världsliga herrar ha rätt att ändra på
donationer och gåvor, ty ingen kan binda sina arvingar.
Konungen måste söka att återställa prästerskapets ursprungliga ställning,
men prästerna resa sig förrädiskt mot konungamakten, när det
gäller någon förbättring.
I början av det fjärde kapitlet framhåller Wyclif, att goda
andliga ledare kunna göra mycket för sitt land, medan dåliga
prelaters styrelse är särskilt farlig för ett rike. En soldat, som
lämnar sin post i fiendens hand, är en rikets förrädare, och en
präst, som utlämnar sin andliga postering i djävulens hand, är
en förrädare mot Gud. Konungar måste vara på vakt mot
sådant förräderi och avlägsna den brottslige. Men detta innebär,
att konungen har en evangelisk myndighet över honom.2 Han
bör ingripa och försvara sina fattiga lekmän mot de övergrepp,
de äro utsatta för från den inre fienden, och verkställa en
restitution. Varför skulle icke det engelska prästerskapet reformeras,
frågar Wyclif. Alla präster inom engelskt område böra som
engelska medborgare lyda konungen, och där väntar Wyclif
reformen. Men konungen bör ha teologer till sin hjälp, vilka
efter Skriften avgöra vad som är rätt lära, ty »solum illi sunt
heretici qui sunt scripture sacre, que est lex dei, contrarii».3
Riket kan icke bestå utan teologer. Om någon invänder, att
alla troende, även lekmän, äro teologer, så är detta sant, men
i denna tid är det nödvändigt med lärdare män, som upplysa
1 Ibdm, s. 59 f. Se också s. 62 f. Prästerna böra förtrösta på Gud
och icke på egendomen : »Est iterum magna securitas in Deo puré confidere.»
2 Ibdm, s. 69: »Sed hoc implicat ewangelicum regis dominium super
eum.»
3 Ibdm, s. 72. Teologernas stora betydelse framhåller ban också på
s. 125. Rikets säkerhet vilar på teologerna, ty Skriften är grundvalen för
ali god sammanlevnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
