- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjunde årgången, 1937 /
68

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I O 2

GUNNAR WESTIN

andra. De världsliga herrarna kunna icke känna teologien, som
nu blivit ett mycket omfattande studieämne, utan de behöva få
teologer vid sin sida. Teologerna skola klargöra konungens rätt
vid fullgörandet av hans av Gud undfångna uppgift, och därför
böra de bli talrikare och hållas i tillbörlig ära. Wyclif antydde
också, att dessa teologer skulle få sitt underhåll från de stora
egendomarna in manu mortua, där nu simoni och förfall rådde.1
Konungen borde här ingripa och förskaffa landet och kyrkan
den välsignelse, som ett växande antal teologer skulle vara.
Här var en uppgift för konungen och regeringen i England.
Därefter fortsätter Wyclif med sina krav på konungen, vilken
är insatt av Gud. »Non est rex nisi a Deo.» En sådan
konungs uppgift är att försvara den evangeliska lagen och att i
levernet noga följa den. Han står ansvarig inför Gud för den
kyrka han fått att beskydda, och genom indragning av egendom
från ovärdiga präster gagnar han kyrkan. Konungen bör befria
det engelska prästerskapet från egendomen. Gång på gång
åberopar Wyclif Augustinus och därjämte också Gregorius I och
Grosseteste.

Sedan Wyclif i kapitlen 5 och 6 avfärdat en rad invändningar
och därvid ytterligare inskärpt konungens maktställning2 och

* Ibdm, s. 74.

2 Dessa kapitel omfatta sidorna 90—152, och här -upprepar Wyclif
mycket av vad han tidigare sagt, såsom hans sed var. Varje medlem i
den sanna kyrkan är »rex spiritualis dominans toti mundi». Detta är
grunden till konungens välde i kyrkan. Konungens myndighet slår han vakt
om, men mot prelaterna är han bister. Så säger han t. ex. å s. 102, att
den andliga lydnaden gäller Guds lag allena, den världsliga lydnaden är
man skyldig de borgerliga lagarna, »et obediencia ecclesiastica est
obe-diencia debita secundum adinvenciones sacerdotum ecclesie pre.ter
auctori-tatem expressam scripture». Denna satiriska anmärkning är icke utan sin
skarpa spets. Han vänder sig också emot anspråk från prästernas sida,
som skulle göra prästen till en Gud (s. 106), och kritiserar det förhållandet,
att världsliga män sättas till andliga överhuvuden, vilka kräva samma
lydnad, som tillkom fornkyrkans .visa och heliga män (s. 107). De världsliga
herrarna ha visserligen sitt dominium av kyrkan men icke av prästerna,
»sed a Cristo et ecclesia laicali» (s. 110). Biskopar, präster och ämbetsmän
äro alla konungens tjänare (s. 119). Det är nödvändigt, att furstar försvara
kyrkan mot hennes inre fiender, såsom nu mot påven (s. 121). Man kan
icke säga, att det är tillåtet för världsliga furstar att bestraffa det lägre
prästerskapet men icke de högre prelaterna, »qtiia in illis est culpa gravior,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1937/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free