Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
87
riktat en stöt mot munkarna1, kommer han i det sjunde kapitlet
till praktiska reformfrågor. Han redogör för tre lagar (»restat
detegere tres leges»), vilkas tillämpande skulle stärka riket
och vara till nytta för kyrkan. Den första var, att biskoparna
skulle tillhållas att övervaka sitt prästerskap, tillrättavisa,
böta missförhållanden och även uppmuntra, där så var
anledning till. Det vore konungens uppgift att vaka över att
denna lag bleve verkställd.2 Han refererar till dekretalernas
bestämmelser om provinskoncilier och vill, att dessas disciplinära
makt skall träda i funktion. I dessa borde man noga undersöka
prästernas antal och verksamhet3, och genom dem kunde
konungen också få reda på hur mycket han ger till sitt prästerskap.
Dessutom kunde konungens undersåtar appellera till dessa
koncilier och icke behöva vända sig till utländska domstolar. Här
var det således ett undanskjutande av kurians anspråk. I detta
sammanhang påyrkar Wyclif ännu en gång, att prelater icke skola
tillåtas hava världsliga tjänster utan sköta sin andliga uppgift.
Allt detta är av sådan vikt för riket, att konungen bör indraga
egendomen från de biskopar, som försumma det, ty det är just
konungen, som har makten härtill.4 Biskoparna böra lyda honom
inobediencia regi maior, et irregularitas regno periculosior» (s. 135). Även
i dessa frågor bryter predestinationstanken igenom. När ban diskuterar den
andliga makten, säger han, s. 142: »Simpliciter autem maximam potestatem
inter viantes habet filius adopcionis qui est excellencius heres regni.» En
sådan står i detta fall över både påve och kejsare.
1 Världsklerus är det högre ståndet, s. 112: »Videtur mihi quod status
deri extra claustrum quem Cristus instituit sit status perfectissimus viatoris.»
Tonsur och andra klosterseder lia icke med heligheten att göra (»sunt
in-pertinencia sanctitati»). Anspråk på att dominium över ali egendom skulle
gå till munkarna (»religiosos»), avvisar Wyclif bestämt. Han hävdar, att
clerus secularis icke står efter munkarna, vare sig i stånd eller i lärdom
(s. 130). Detta var svar på några anmärkningar av en abbot.
2 Ibdm, s. 152. Wyclif återkommer till de tre lagarna senare, s. 244 f.
3 Ibdm, s. 153: »In istis autem synodis debet diligenter inquiri de deri
quantitate et qualitate absolute in se ipso, et de exemplari ac humili
mini-steriali comunicacione cum laicis.» En sådan undersökning av prästernas
levnad skulle befria lekmännen från att höra mässan av en präst, som de
visste levde anstötligt.
1 »Sed rex habet plenius dominium super omnia temporalia regni sui
quam suus metropolitanus vel papa, igitur regi licet specialiter in eorum
negligencia aufferre a suis proditoribus bona sua.» Ibdm, s. 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
