Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
gehör hos en bredare publik för sina radikala synpunkter på
påvedömet.
De potestate pape skrevs 13791 och är den nionde volymen
i Summa. Den har icke fullt lika radikala drag som de i början
av 1380-talet författade skrifterna. Ännu i detta omfattande
arbete behåller Wyclif sin mening, att det sanna påvedömet,
innan det korrumperades av Konstantin, kanske kunde
återupprättas, men den tanken är dock rent teoretisk. Strängt taget
är hans grundsyn den, att påven icke är nödvändig för kyrkan.
Av Wyclifs skrifter kunna endast Dc veritate sacrae Scripturae
och De Ecclesia jämföras med De potestate pape i betydelse och
inflytande. De två sistnämnda utnyttjades i hög grad av den
böhmiska wyclifismen under Hus’ ledning. Hus öste frikostigt
ur sin store engelske föregångares arbeten.2 Grundtankarna i
De potestate pape kunna sammanfattas på följande sätt.3
I början av arbetet, vilket omfattar omkring 400 sidor, har
Wyclif en filosofisk utredning av makten, potestas secularis och
potestas spiritualis, och fastslår bl. a., att det är Gud allena,
som ger båda dessa. Han framhåller också, att den andliga
makten är av två slag, potestas ordinis och potestas spiritualis
communis, som tillkommer varje kristen. Ali andlig makt
äten Guds gåva, men nu florera lögner angående förlänandet och
återtagandet av sådan makt, och man gör den beroende av
påvliga bullor och mänskliga ceremonier. I urkristendomen var
det icke så, och Gud ger även nu andlig makt oberoende av
yttre sakrament. Ett rättfärdigt liv är ett klarare vittnesbörd
om sådan makt än prelaters brev och sakrament.4 Redan här
möta vi den grundåskådning, som ligger under hela detta arbete
om påvens makt. Såsom i andra skrifter anför han även här
flitigt Skriften. Det är urkristendomens förhållanden, som Wyclif
sätter upp som förebild. I detta arbete ligger ett starkt
betonande av den individuella andliga kraften i överensstämmelse
1 Loserth, De potestate pape, inledningen, s. liv.
a Ibdm, s. xlii ff.
3 Wyclif skrev själv en sammanfattning, De ordine christiano (Opera
min., ss. 129—144). Redan i De officio regis hade Wyclif på flera ställen
vänt sig emot påven och vid argumenteringen begagnat sig av de två
påvarnas bekrigande av varandra, se ss. 120 ff., 146, 225 f.
4 De ■potestate pape, s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
