Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
83
klarar han. Denna makt gav Gud direkt utan yttre förmedling
och tecken. Wyclif refererar också till den händelse, då Jesus
blåste på lärjungarna och sade: »Tagen den helige ande», samt
till pingstdagen. Han tror, att Jesus ordinerade sina apostlar
till präster utan något yttre sakrament.1 I detta sammanhang
liksom på flera ställen i detta arbete citerar Wyclif Fitzralphs
De questionibus Armenorum. Men framförallt gäller det att låta
sig nöja med vad Skriften säger om apostlarnas insättande i sitt
ämbete. Med hänvisning till 1 Kor. 12 kapitel redogör Wyclif
för de olika ämbetena och andliga nådegåvorna i kyrkan, en
framställning, som belyser hans uppfattning om den sanna
»hierarkien», den helige andes och nådens välde. I fråga om Petrus
är Wyclif beredd att tillerkänna honom den främsta platsen på
grund av hans andliga företräden, och dock var icke Petrus
överordnad de andra. Apostlarna predikade utan att anhålla
om tillstånd av honom, och Paulus hade verkat till hedningars
omvändelse, innan han såg Petrus. Paulus tillbakavisade den
mänskliga auktoriteten, enligt Gal. I.2 Det var icke ens någon
skillnad mellan biskop och präst, förklarar Wyclif. Innan kyrkan
fick donationer och egendomar, var presbyter, episcopus och
sacerdos ett och detsamma.3 De hade samma tjänst, och även
nu är ämbetskraften densamma hos alla präster oavsett grader.4
I denna urkristna församling med dess andliga tjänare ansågs
det tillräckligt med allmosor och frivilliga bidrag. Petrus hade
icke guld och silver, men han hade andlig kraft.5 Här kommer
Wyclif in på sitt gamla gebit, paupertas evangelica, och här
spar han icke på starka ord mot den cesariske påven. Det var
nämligen genom Konstantin (Wyclif behåller tron på donatio
Constantini), som påven insattes i sin världsliga makt och det
stora fördärvet kom över kyrkan.6 Egendomarna voro den stora
faran, genom rikedomen kommo mångahanda missförhållanden,
och här skåda vi nu förödelsens styggelse.7 Den i världslig
1 Ibdm, s. 33.
2 Ibdm, ss. 75 ff., 98 f. Jfr s. 156 f.
3 Ibdm, ss. 199, 74.
4 Ibdm, ss. 95, 275 ff., 306, 314.
5 Ibdm, ss. 86, 92 f.
6 Ibdm, ss. 227, 232, 259, 395.
7 Den världsliga egendomen har prästerskapet icke genom Kristi för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
