Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
rikedom och makt insatte påven är Antikrist.1 Vad är förresten
betydelsen av ordet påve? Det finns icke i Skriften. Varför
skall just biskopen i Rom vara den främste, varför icke biskopen i
någon annan stad, ty huvudstäder växla med tiden. Om man
svarar, att Rom är martyrernas stad, så genmäler Wyclif, att
Jerusalem i detta fall har företräde. Antiokia kunde också lika
gärna komma i fråga. Inga platser betyda förresten något,
varken samariternas berg eller Salomos tempel, utan det verkliga
templet är invärtes i den människa, som tillbeder i sanning.2
Naturligtvis måste Wyclif komma in på den aktuella
tvåpåve-schismen, och i denna ser han en bekräftelse på sin egen
grunduppfattning. Han berättar också om rivaliserande påvar
tidigare och om lekmannaöverhetens stora makt gentemot sådana.
Orsaken till påvestriderna har varit äregirighet och
vinningslystnad, och det är sådana personer, som Jesus avser med sin
profetia om den falska Kristus, Matt. 24: 5.3 Wyclif riktar ett
angrepp mot valmetoden. Mänskligt val är här icke nog, men
ordning eller iure apostolico utan endast »ex lege cesaris et dono secularium
dominorum». Härför åberopas både Augustinus och Bernhard. Ibdm,
s. 170 f. Denna världsliga rikedom vore ett gift i kyrkan, den ledde till
häresi snart nog efter Silvester (s. 198 f.), den vore mot Guds förordning,
skapade oenighet och strid i kyrkan och gåve anledning till misstag och
villfarelser (ss. 237 ff., 394). Vinningslystnaden tar nu överhand, man
smickrar påven och hoppas på belöning (s. 203), och »dona mamone sunt inter
legistas et clericos eciam exproprietarios et dominos seminata» (s. 242 f.).
Påvedömet är den av Daniel och Kristus omtalade förödelsens styggelse
på heligt rum, Matt. 24: 15 (ss. 221, 322).
1 Wyclif utreder detta närmare, ss. 321—328. Hans slutsats blir, att
det sannolikt är så, »quod papa sit ille Antichristus qui describitur in
scrip-tura». De, som dock hålla på egendomsbesittningen framför den apostoliska
fattigdomen, äro hemfallna åt häresi (s. 341). Den apokalyptiska stämningen
i Wyclifs beskrivning av läget förtätas. Om påven som Antikrist, se
också s. 118 ff, där Wyclif påvisar motsättningen mellan Kristi och påvens
lära och praxis. Jfr också åberopandet av Augustinus för denna sak, s. 187 ff.
Bernhard får tjäna som auktoritet på flera ställen, när det gäller
bekämpandet av påvens världsliga makt. Jämte de gammalkyrkliga patres
(inklusive Gregorius I) är det Bernhard, Grosseteste och Fitzralph, som flitigast
citeras i detta arbete.
2 De pot. fia-pe, s. 165 ff., s. 218 ff. Påvedömet sådant det var fick av
Wyclif betyget att vara en mänsklig uppfinning: »Ideo certum est quod
invencio humana fabricavit institucionem istam de papa.» S. 181.
3 Ibdm, s. 185 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
