Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R 103
efter det cesariska påvedömets införande ha mänskliga
synpunkter och icke Guds charismata varit avgörande vid påvevalen.
Kardinalernas val sakna betydelse, det är en skandal och emot
Skriften.1 Hur Wyclif tänkte sig tillsättandet, är icke klart,
men han säger på ett ställe, att en påve, direkt insatt av Kristus
(»cuius ordinacio immediate processit a Christo»), borde omfattas
med vördnad av alla.2 Hur Wyclif tänkte sig, att en sådan
tillsättning skulle gestalta sig i praktiken, få vi ingen säker
upplysning om. Visserligen talar han i andra fall om
lottdragning i stället för val, och han hänvisar till valet av Mattias till
apostel. Det synes, som om han verkligen menade, att så skulle
ske även vid påveval.3 I varje fall är Wyclif säker därpå, att
man icke behöver tro på påven som kyrkans överhuvud, då man
icke vet, om han ens tillhör kyrkan, och dessutom kan det ju
inträffa, att två väljas. Då bekämpa de varandra och upphäva
varandras brev och bullor, och då måste man lita till andra
auktoriteter. Man kan icke sätta dekretaler över Skriften.4 Jesu
profetia om de falska krister och falska profeter, Matt. 24: 23—25,
synes Wyclif vara tillämplig på dem, som nu säga sig vara
påvar. Schismen är upplysande. Han tillägger: »Certum est
quod ista divisio est ad instruccionem ecclesie», och han t. o. m.
tackar Gud för schismen.5 Ingen kan nu på sina blotta ord
1 Ibdm, ss. 179 f., 195 ff. På s. 195 heter det: »Unde videtur multis
quod ritus hodiernus eligendi papam inductus sit ecclesie scandalozus, primo
quia est infundabilis ex scriptura.» Sedan följa mycket skarpa angrepp på
kardinalerna för deras girighet och hopande av rikedomar. Jfr också ss.
214, 254. På sistnämnda stället påtalar Wyclif de avfälliga kardinalernas
förklaring, att deras eget val av Urban VI var ogiltigt.
2 Ibdm, s. 320,
3 Ibdm, s. 67 ff. Jfr ss. 174 f., 195 f., 346. Jfr också De simonia,
s. 41. Ibdm, s. 52, säges, att den skickligaste och bäst utrustade skall
väljas (det gäller kyrkliga val i allmänhet), ty hans duglighet är ett bevis för
att Gud utvalt honom. I De blasphemia, s. 43, talar Wyclif om gudomlig
uppenbarelse för påvevalet. Jfr också Dialogus, s. 22, och Sel. Engl. Works,
I, s. 395.
4 Ibdm, s. 111 ff.
3 Ibdm, s. 149. Jfr s. 248: »Benedictus Deus veritatis, qui ordinavit
istam dissensionem, ut veritas huius fidei elucescat.» Sin stora belåtenhet
med påveschismen uttalar han också senare av samma skäl, s. 353: »Ideo
multas pulcras veritates catholicas plane docet ista felix dissensio.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
