Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 7. Ogynnsammare läge för Wyclifs reformplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
gälla för påve varken i Rom eller Avignon, och ingendera har
någon rätt till att utkräva penningar och inkomster från feta
beneficier. Det kan icke av oss bevisas, att vår påve i Rom
är den rätte, säger Wyclif, därför vore det bättre för kyrkan,
att icke ha någondera, »quod vivamus ut ante dotacionem, quando
ecclesia communiter regulabatur per socios».1 I Frankrike måste
de svära lydnad till Robert såsom överhuvud och i England
måste man på liknande sätt svära troheten till Urban, och på
så sätt står man i fara att försvära sig till Antikrist. »Nec
Urbano nec Roberto tenetur fidelis credere, nisi de quanto fidem
scripture dixerit.»2 Wyclifs olika yttranden innebära, att han
icke anser, att den av England erkände påven är en rätt påve.
Han anser kyrkan vara utan påve, och det är nu bäst så. Han
vädjar till konungen att taga ledningen i Englands kyrka för
att reformera prästerskapets liv. Om påven eller någon annan
skulle hindra detta, är han en häretiker och en fördärvlig
Antikrist.3 I slutet av arbetet antyder Wyclif möjligheten av ett
kyrkomöte, men han tror föga därpå. Så sammanfattar han sina
anklagelser mot påvens försyndelser i tolv teser.4
Det var givet, att en bok med så häftigt språk mot påven
skulle väcka uppseende. De apokalyptiska inslagen äro påfallande
starka. Den lollardiska folkrörelsens idéer börja ta form. Här
märks en förskjutning från kyrkopolitik till folkpropaganda. De
potestaie pape är en stridsskrift mot påvedömet, men just nu
var det ett politiskt intresse i England att stödja Rom-påven.
Detta visar, att Wyclif nu lämnat kyrkopolitiska synpunkter
åsido. Han är numera icke i något förbund med ett hovparti,
vars intressen han måste tänka på. Detsamma framgår av hans
skrift De simonia, som tydligen skrevs strax efter den föregående.
En huvuddel av den upptages av ett angrepp på påven, men
han angriper även biskoparna och ordnarna samt varnar de
1 Ibdm, s. 186. Särskilt i England borde man hålla sig ifrån dessa
påvar: »Ideo nos Anglici debemus quiescere in antiqua religione Christi ut
olym, neutri parti credendo nimis faciliter.» Jfr s. 212.
2 Ibdm, s. 248. Jfr ss. 233, 253, 255. Nu fördöma de varandra för
häresi, säger Wyclif, s. 253, »ita quod ab origine mundi, ut credo, non fuit
crebrior imposicio heretice pravitatis».
3 Ibdm, s. 375 ff.
4 Ibdm, s. 386 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
