Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
tik och satir, sora talar ur dessa verk på folkets språk, anger,
att det fanns andra skikt än Oxford-teologer och
Lancaster-partiet, vilka hade intresse för kampen mot kyrkans
missförhållanden och för dess reformering. Men att gå från ord till
handling i Wyclifs spår var att väcka buller och oro. Det var
icke heller utan sina risker.
Man skulle också kunna vänta, att en annan, allt talrikare
grupp av fromma människor i England skulle ha blivit
bundsförvanter till wyclifismen, när den satte ut som fri folkrörelse.
Det var mystikerna. De voro på frammarsch vid denna tid,
och Wyclif hade redan så starka inslag av spiritualistisk
åskådning, att ett samgående icke skulle ha varit otänkbart. Mer.
de engelska 1300-talsmystikerna visade icke någon politisk
aktivitet, såsom t. ex. fallet var i Italien, och icke heller hade de
något starkare filosofiskt-spekulativt drag, som kunde sätta dem
i stånd att anamma Wyclifs hopbragta skolastiska arsenal av
bevis för påvens, kyrkans och prästernas fördärv. Dessa
engelska mystici voro stillsamma, ensidigt religiöst orienterade
personer, vilka levde sitt avskilda liv för sig, medan de genom
skrifter läto sina tankar om de individuella upplevelserna och
grepp även på kyrkliga missförhållanden, på påven för hans utplundring av
Englands kyrka och på munkar och prelater för deras girighet och dåliga
liv. Alla slag av kyrklig och samhällelig korruption angripes här, medan
den enkle, redbare mannen i lantlivets villkor står som kontrast till
fördärvet. Här klinga toner, som passade Wyclif, och här framföras också
krav på en social och andlig förnyelse, ehuru det negativa draget är starkt.
Sådan skarp kritik av prelater och kyrkomän var icke sällsynt vid denna
tid. Se owst, förut a. a., Preaching etc. och Literature and Pulfiit etc.,
passim. Jfr Dawson, a. a., s. 176 ff. Betecknande är, att Foxe 1 Acts
and Monuments, II, s. 727 ff., infört Langlands skrift med dess häftiga
kritik. —■ Chaucer tillhörde icke lantlivets kretsar utan var hemma i den
internationella traditionen inom hovkulturen, deltog med Edward i franska
kriget och var också diplomat. Han anses vara Englands störste skald
före Shakespeare och har också betecknats som den förste
renässansmannen i England. Med honom måste väl Wyclif ha sammanträffat i
hovkretsarna. ChaUCERS Canterbury Tales rymma mycket av humor och satir
över kyrkomän, prelater, församlingspräster, munkar, tiggarmunkar. En
viss respektlös anda gör sig eljest också gällande i dessa målande
skildringar ur folklivet. Om Langland och Chaucer, se också DNB och Cambridge
Medieval History, VII, passim, samt särskilt Cambridge History of English
Literature, II, passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
