Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
GUNNAR WESTIN
Oxford voro säkerligen de flesta sekulära präster och
studenter, men vi ha också sett, att han icke saknade inflytande bland
munkar och tiggarmunkar. Emellertid ledde Wyclifs skarpa
angrepp på »possessionati», d. v. s. de äldre
egendomsbesit-tande ordnarna, till en allt hårdare motsättning. Som vi sett,
var det långt större andlig släktskap mellan Wyclif och
tiggar-ordnarna, främst franciskanerna. Men även med dem blev det
brytning, och det synes, som om det hade varit det
filosofiskteologiska grundproblemet om universalia, som låg bakom denna.
Den stora striden kom att gälla nattvarden. Denna strid
präglar Wyclifs hela verksamhet under de sista åren. Wyclif måste
sätta i gång en stor uppgörelse med de franciskanska
nomina-listerna. Han förmåddes till det, och det förefaller, som om
han ogärna tog steget. De konsekventa tiggarmunkarna höll
ban i aktning för den apostoliska fattigdomens skull. Det var
med en viss försiktighet, som Wyclif trädde upp mot dem i
nattvardsstriden. Detta märker man i hans Tractatus de apostasia.
Denna volym, De apostasia, skrevs efter De simonia,
varför den torde ha förelegat färdig i slutet av 1379 eller, såsom
jag hellre förmodar, i början av 1380.1 Redan i De simonia
hade han vänt sig emot de »nya doktorerna», dessa »cultores
signorum», som lärde accidens sine subjecto. Därmed hade
Wyclif nämnt en huvudpunkt i den kommande nattvardsstriden.
Men i De simonia fick denna sak endast en obetydlig antydan
i förbigående, ehuru Wyclif använder ganska starka ord.2 I de
med lollardrörelsens utveckling, men till ett par av de främsta, Hereford
och Purvey, återkomma vi i samband med bibelöversättningsfrågan.
1 De apostasia, inledningen, s. vi, har uppgiften, att arbetet skulle
vara från 1383, men utgivaren, Dziewicki, har här dragit för snabba
slutsatser av några få ord, vilka han hänfört till en viss historisk tilldragelse.
Dziewicki har själv i De blasphemia, s. viii, återtagit denna tidsuppgift
och där fastställt tillkomsten av De apostasia till tiden mellan De simonia
och De blasphe>nia, antagligen också före De eucharistia. Jag förmodar,
som sagt, att början av 1380 icke är en osannolik tidpunkt för dess
färdigställande. Att De apostasia hör nära samman med De simonia, framgår
av begynnelseorden i båda arbetena.
2 De simotiia, ss. 39, 69. Wyclif påpekar, att den härskande
villfarelsen om nattvarden och boten är en parallellföreteelse till
missförhållandet med donationer och kyrkoegendom. På s. 39 läses: »Docmatisatur,
inquam, per cultores signorum, quod quicunque negaverit sacramentum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
