- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjunde årgången, 1937 /
95

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R

95

kallar Wyclif för idolatri, ty den som sätter en människa
eller mänskliga förordningar före Gud och hans ordning, övar
idolatri. Förkastligt är det också att avge löften om livslång
lydnad: »Nichil est religiosius quam obediencia facta deo.»1

Sedan Wyclif således påvisat, att ordenslivet icke är högre
än det borgerliga kristna livet och att en ordensbroder vitan att
bli avfälling kan avlägga dräkten och lämna sin orden, fortsätter
han med att påvisa, att apostasi däremot kan ske även inom
ordnarna. T. o. m. tiggarmunkarna kunna förfalla till simoni,
ehuru egendom inom deras orden icke är tillåten, och för övrigt
är varje dödssynd ett avfall. Tiggarmunkarnas uppgift hade
ursprungligen varit att uppväcka det apostoliska livet och
förkunna evangeliet (»ewangelizare et veritates ewangelicas verbo
et opere declarare»). Om detta försummas, är allt annat intet.
Wyclif riktar en enträgen maning till dem att besinna sig på
sin uppgift: »Si igitur vocatus es in domum domini ad
ewan-gelizandum, fac ad quid, venisti».2 Försummelse härav vore
förräderi. Onekligen verkar det, som om Wyclif vore
angelägen att få fram tiggarmunkar vid sin sida i kampen för
evangeliet. Frågan om »poor priests» är aktuell. Om
tiggarmunkarna äro, vad de uppge sig vara, nämligen Kristi efterföljare,
borde de som han vittna om sanningen. Men de draga sig
undan med olika ursäkter, och de vilja heller icke draga
konsekvenserna av sin egen uppfattning om den apostoliska
fattigdomens högre väg, så att de yrka på att prästerskapet i stort
skall gå den. Här märker man således, att tiggarmunkarna
icke stodo vid Wyclifs sida i hans kamp för indragning av
kyrkoegendomen. En skamligare ursäkt än andra är den, säger
Wyclif, att de icke vilja vända sig mot de besittande inom
kyrkan och kräva egendomens avskaffande, emedan prelaterna
då skulle resa sig emot dem och beröva dem folkets allmosor,
vilket skulle ruinera deras orden. De borde hellre, enligt
Skriften, låta hela världen gå under än samtycka till falskhet.
»Veritas ewangelica» är för Wyclif så hög, att den icke får
fördöljas genom hänsyn till traditioner eller ordensfrågor. I detta
sammanhang blir Wyclif skarpare i tonfallet, och han beskyller

1 Ibdm, s. 16.

2 Ibdm, s. 2i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1937/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free