Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
T 20 GUNNAR WESTIN
honom in på livet. Och Wyclif drog sig icke undan.1 Tvärtom,
han begav sig nu till Oxford och hyrde rum i Queen’s College,
där han förut bott, för att han så mycket lättare skulle kunna
följa stridens olika faser.2 Då Lutterworth icke låg långt från
Oxford, hade han de senare åren tydligen rest emellan, och
naturligtvis är det icke uteslutet, att han olika perioder även
åren närmast före 1380 hade bott i universitetsstaden.
Tämligen säkert är, att det var den efter publicerandet av De
apostasia under förra delen av år 1380 allt livligare debatten om
nattvarden, som förmådde Wyclif att slå sig ned mitt i
stridsfrontens centrum. Man har ali anledning antaga, att det var
nu de olika delarna av De euc/iaristia växte fram. Såsom vi
sett, vittna de om oppositionen och disputationen i frågan, och
jag anser det därför sannolikt, att detta arbete blev färdigt i
slutet av 1380 eller möjligen i början av 1381.3
Som Oxford-universitetets kansler tjänstgjorde vid denna
tid en tidigare motståndare till Wyclif, William Berton. Den
särskilt av tiggarmunkar och munkar förda kampen mot Wyclif
1 Poole, Wycliffe and Movements for Reform, s. 104, uttalar som
sin mening, att förkastandet av transsubstantiationsläran skedde icke så
mycket av teologiska som fastmer av politiska skäl. Han skulle då ledas
av en önskan att bryta prästernas makt över folket, vilket genom tron på
deras makt att »göra Kristi lekamen» i nattvarden hölls i djup vördnad
och undergivenhet. För mig synes det alldeles klart, att det var den
filo-sofisk-teologiska grundåskådningen, som var det primära och som förmådde
Wyclif att på ett ganska tidigt stadium avvika från gängse uppfattning men
att han var angelägen att bevara denna sak som en akademisk
disputa-tionsfråga. Med andra ord: jag finner det uteslutet, att Wyclif i clenna
ömtåliga sak, så lätt missförstådd bland folket, skulle eftersträva öppen
strid utanför fackmännens krets eller kunna däri se någon tillgång i den
kyrkopolitiska kampen. Att han sedan, när han tvingats ut i öppen strid,
såg betydelsen av att undergräva prästens ställning som undergörare, är
en självfallen sak. Nej, snarare var det så, att det var hans motståndare,
som här sågo ett tillhygge att använda mot Wyclif.
2 Se Mallet, a. a., s. 274, n. 5, och Workman, a. a., II, s. 119.
3 Se ovan, s. 99. Säkert är, att boken var färdig fore den i förra delen
av 1381 fällda domen i Oxford över hans nattvardslära liksom också före
bondeupproret försommaren samma år. Ingenting i De eucharistia kan
tydas som en syftning på dessa, i Wyclifs verksamhet så djupt ingripande
händelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
