Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
GUNNAR WESTIN
Om kommissionens förhandlingar veta vi intet, knappast
vilka satser, som förelågo till behandling. Sannolikt utgjorde
dock de tolv teser, som man påtagligen hämtat ur Wyclifs
förut beskrivna arbeten och som finnas publicerade i Fasciculi
zizaniorum, en del av anklagelsematerialet.1 Att det var
universitetskanslern, Berton, som drev på saken till ett avgörande,
synes framgå av krönikörens berättelse.2 Det var givetvis också
han, som offentliggjorde domen, »in scholis publice», över
Wyclifs satser, och den var också utställd i hans namn. Det
var ett regelrätt akademiskt disciplinmål i en lärofråga, ty man
bör erinra sig, att Wyclif nu bodde i Oxford och föreläste och
disputerade med större iver än kanske på många år.
Innebörden av kanslerns och kommissionens fördömande av Wyclifs
nattvardslära var klar. Man tog i sikte två huvudpunkter däri:
först att brödets och vinets substanser efter konsekreringen
förbleve lika som före, och för det andra, »quod execrabilius est
auditu», att Kristi lekamen och blod icke vore i sakramentet
i substantiell mening, »nec eciam corporaliter, sed figurative
seu tropice», och att alltså Kristus icke vore där »in sua
pro-pria persona corporali».3 Dessa två punkter voro också sam-
missionen var enhälligt. Krönikören synes haft tillgång till
originalhandlingen, där bl. a. följande läses efter de tolv namnen: »— •— ex omnium
nostrum unanimi consilio et assensu, præsens mandatum emanare
decrevi-mus. In quorum omnium et singulorum testimonium sigillum officii nostri
fecimus his apponi». Dessutom har jag vid en noggrann jämförelse mellan
texterna i det av Wyclif uppgivna uttalandet av de sju doktorerna, De
blasfihemia, s. 89, och innehållet i Berton-kommissionens dekret, Fasc. Ziz.,
s. 110 ff., kommit till den uppfattningen, att det knappast kan vara fråga
om samma sak. Däremot torde Berton-kommissionens utslag avses, när
Wyclif, De blasphemia, s. 247, talar om, att fyra tiggarmunkar jämte en
krets av häretiker i Oxford dömt de teser, som han omfattade. När han
nämner antalet tiggarmunkar, avsåg han då dominikan- och
franciskan-munkarna, vilka tillsammans voro fyra. F. ö. anser jag det icke uteslutet,
att uttrycket »cum fratribus 4°r’> kan vara liktydigt med bröder tillhörande
»4or secte», ett uttryck, som Wyclif brukar använda om de fyra
tiggarord-narna. Alla dessa voro nämligen representerade i kommissionen.
1 Fasc. Ziz., s. 105 f. Jfr ibdm, s. 107 ff. Till innehållet
representera dessa satser, vad vi redan förut lärt känna om Wyclifs nattvardslära.
2 Ibdm, s. 109.
3 Ibdm, s. 110. Rubriken på domen lyder: »Sententia Willelmi
Can-cellarii Oxoniensis contra J. Wycclyff residentem in cathedra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
