- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjunde årgången, 1937 /
111

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R

I T Q

manfattningen av Wyclifs lära, ty de innefattade både ett
förkastande av teorien om accidens sine subiecto och ett
förnekande av läran om en substansiell förvandling av
nattvardselementen. Vådan av en sådan uppfattning anger man också.1
Det förklaras högtidligen, att de angivna satserna äro villfarande
och oförenliga med den katolska sanningen samt att genom
prästens konsekreringsakt brödet och vinet förvandlas till Kristi
sanna lekamen och blod. »Hoc credendum, hoc docendum,
hoc contra omnes contradicentes viriliter defendendum.»2 Vid
hot om fängelse, avlägsnande från tjänst och stora bannet
för-bjödos alla vid universitetet att omfatta och lära de två dömda
satserna, vare sig i katedern eller eljest. Om någon lärde
sådant, skulle man fly honom som en orm, som utspydde sitt
farliga gift (»tanquam serpentem venenum pestiferum
emit-tentem»).

Detta var ett hårt slag mot Wyclif, och krönikören
berättar, att denna förkrossande dom delgavs honom, då han just
föreläste motsatsen, »sedente in cathedra» hos augustinmunkarna.
Krönikören förklarar vidare, att Wyclif blev förbryllad men
svarade, att varken kanslern eller hans medhjälpare kunde
tillintetgöra hans åsikt.3 Betecknande för Wyclif var, att han nu
appellerade till konungen, icke till de akademiska myndigheterna
och naturligtvis ännu mindre till biskop eller påve. Krönikören
finner i detta förfarande en häretikers försök att söka skydd
hos konungamakten för att undkomma straff och korrektion från
den kyrkliga makten.4 Något resultat av denna appell känna
vi icke. Däremot uppgives det, att Wyclifs gamle vän,
hertigen av Lancaster, skulle ha begett sig till Oxford och
förbjudit Wyclif att vidare behandla denna fråga, vilket denne
emellertid icke ville efterkomma.5 Att den tillspetsade situationen

1 »Ex quibus documentis fides catholica periclitatur, devotio populi
minoratur, et hæc universitas mäter nostra non mediocriter diffamatur.»
Ibdm.

° Ibdm, s. in.

3 Ibdm, s. 113.

4 Ibdm, s. 114.

5 Här får Lancaster, som eljest var illa sedd av vissa kyrkomän och
munkar, flera vackra epitet av krönikören: »nobilis dominus dux egregius,
et miles strenuus, sapiensque consiliarius Dux Lancastriæ, sacræ ecclesiæ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1937/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free