Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20 GUNNAR WESTIN
och det misslyckade upproret.1 Men först och främst är det
en häftig uppgörelse med hierarkien och munkarna, framförallt
tiggarmunkarna.
Ganska märklig är Wyclifs hållning till upprorsmännen.
Han förklarar, att de hade haft en instinkt för det rätta, men
»non plene fecerunt ad regulam.»2 Detta var verkligen att
uttrycka sig milt om våldsdåden. Det som hade inträffat,
fortsätter han, var också en följd av prästerskapets
egendomsinnehav, och det onda hade kunnat hållas nere, om prästerskapet
frivilligt velat lämna sin egendom till de föreliggande behoven
i staten. Det vore bättre, att furstarna indroge kyrkoegendomen,
än att bönderna skola döda en ärkebiskop. Prelaterna bära
ansvaret också för det krig, som krävt pålagorna, säger Wyclif,
ja, han t. o. m. anklagar dem för att söka åstadkomma
inbördeskrig för att därigenom försvaga de världsliga herrarnas makt,
vilken står dem i vägen och håller dem i schack. Även
tiggarmunkarna äro ansvariga för det inträffade, förklarar Wyclif,
särskilt därför att de såsom biktfader hos de världsliga herrarna
icke givit dem de rätta råden. I stället innästla de sig hos
dem för egen vinnings skull. Detta är dock ett djävulens spel.
Dessa tiggarmunkar äro indirekt orsaken till allt detta virrvarr
i kyrkan.3 Och varför skall en ärkebiskop vara konungens
kansler, det mest världsliga av rikets ämbeten? Hur skall han
då kunna hålla sitt prästerskap från världsligheten? Nej, en
sådan prelat är en förrädare mot både Gud, konungen och
riket. Om alltså prästerskapet förtjänade den hemsökelse, som
nu hade drabbat det, hade dock folket gått till överdrift. De
hade icke genom uppenbarelse fått uppdraget att verkställa
dödsstraffet, och man skall icke på detta sätt skilja
prästerskapet från egendomen. Dessutom iakttogos icke lagliga former
med förhör av den anklagade och angivande av skäl för
dödandet. Wyclif tar uttryckligen de världsliga herrarnas parti,
dem finge man icke angripa: »quia nullo modo debuit contra
’ De blasphemia hade påtagligen påbörjats tidigare. I likhet med
tidigare arbeten av Wyclif har den flera avsnitt. Tillägget å s. 270 f. torde
vara från våren 1382, såsom vi senare få se.
a De blasfihemia, s. 190.
3 Ibdm, s. 193.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
