Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 8. Nattvardsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20
GUNNAR WESTIN
egendomen och för sin nattvardslära.1 I den första frågan gäller
det förnämligast hans syn på munklivets ställning. Han citerar
Grosseteste och vänder sig mot vissa asketiska former för det
kristliga livet, ceremonier, som icke Kristus införde. Särskilt
är hans kamp mot ordnarna, dessa »privata religioner» eller
»sekter», såsom han kallar dem, föremål för mycken ovilja.
Men dessa ordensregler äro ett dåraktigt botemedel för
människor, som andligen lida. Evangeliet är långt bättre.2
Visserligen kan man vinna saligheten även i dessa ordnar, men det
sker med svårighet. Man bör icke i sin dårskap lämna åsido
Kristi läkemedel och hålla sig till människors påfund och låta
fängsla sig i ett kloster. I Kristi regler finnas inga brister,
vilket däremot är fallet med ordnarnas, vilka hindra människors
frihet och binda dem vid traditioner. Kristus allena skola vi
efterlikna och följa. Det är föreställningen, att traditionen är
fullkomlig och måste gälla för alla tider, som ligger till grund
för såväl kyrkoegendoms bibehållande som munkars och
tiggarmunkars institutioner.3 Här se vi, hur Wyclif med dessa teser
radikalt vände upp och ned på de rådande föreställningarna
om munkheligheten.
Det andra, som Wyclif säger sig ha blivit häftigt angripen
för, var hans kamp för indragningen av kyrkoegendomen. Man
hade invänt, att denna hans teori gick emot, vad många helgon
lärt, samt att den också kunde nyttjas så, att man även
argumenterade bort ali egendomsbesittning. Detta vänder Wyclif
sig nu emot.4 Slutligen nämner han den tredje punkten,
nattvardsfrågan, och han förklarar sig redo att omedelbart återkalla,
om man överbevisar honom om att han lär emot den rätta tron.
Bäst är dock att hålla sig till Guds ord, ty de olika
riktningarna ha olika teorier i saken. Botsakramentets absoluta
nödvändighet förnekade han men icke dess relativa, säger han
slutligen.
Så hade nattvardsfrågan dragits in i striden om Wryclifs
1 Ibdm, s. 276 ff.
2 »Ymnio sicud natura prevalet regule medicine, sic ewangelium
pre-valet supra omnes tradiciones hominum adinventas.» Ibdm, s. 278.
3 Ibdm, s. 281.
4 Ibdm, s. 283 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
