Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20
GUNNAR WESTIN
endast över påvliga dekret och kyrkliga lagar utan även före
alla civillagar och tillerkände den avgörande auktoritet även i
borgerliga frågor. Vi ha i det föregående sett bevis härför, och
många andra kunde anföras. Redan i hans tidiga filosofiska
skrifter märker man drag av denna bibeltro, och i de stora
arbetena i hans teologiska Summa finnas exempel i mängd.
Redan i sina böcker om dominium fastslog han bibelns
alltill-räcklighet för både andliga och timliga spörsmål. Människan
kan icke tillägga eller komplettera med något, som skulle vara
bättre eller nödvändigare.1
Klarast framställer Wyclif sin bibelåskådning i sitt märkliga
arbete De veritate sacrae Scripturae, vars tre delar överflöda av
uttalanden och teser, som bestyrka hans höga värdering av
Skriften, innebörden av dess obetingade giltighet och vikten av
dess rätta förstående.2 Detta ledde honom också att kräva ett
ingående studium av bibeln, lian ville ha »veri theologi» eller
»viri evangelici», som kände Skriften och icke som andra
blandade upp dess sanning med traditioner och kanonisk lagkunskap.
Dessa »mixtim theologi», som icke hade ett rent Guds ord,
tålde han illa och polemiserade ganska skarpt mot dem.
»Fattiga präster.»
De två grundläggande teserna i Wyclifs åsikt om kyrkans
ämbete voro, att prästerna skulle leva i fattigdom och att de
skulle predika Guds ord. Hans lära om de predikande
»sacer-dotes "pauperes» kan ju icke kallas originell, utan den var
egentligen endast en tillämpning för det sekulära prästerskapet av
vad t. ex. tiggarmunkarna tidigare hade praktiserat. Vi ha här
åter anledning till att påminna om att Wyclif i sin tidigare
utveckling hade stått under franciskanskt inflytande. Men skärpa
och fasthet fick denna hans lära om de predikande fattigprästerna
genom hans bibelstudium och hans ivriga urgerande av
apostoliska förebilder. Dessutom skilde han sig i två mycket
viktiga punkter från tiggarmunkarna: fattigdomen fick icke tagas
1 Se t. ex. De civ. dom., I, ss. 118 ff., 425 f.
2 Se ovan, s. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
