Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R I T Q
livet och i förkunnelsen. Föreställningen, att »poor preachers»
skulle vara en sorts förening eller orden av övervägande
lekmannapredikanter, är ogrundad. leke heller torde Wyclif senare
ha skapat något liknande en orden, och även om krönikorna i
något fall nämner, att han utsände predikanterna, får knappast
detta tagas bokstavligt.1 Däremot kom han att vinna lärjungar
på olika håll, icke endast i Oxford och London, och dessa voro
ofta sacerdotes av lägre grad, som hade tjänster. Dessa
betecknades som sacerdotes pauperes i motsats till de av Wyclif hårt
angripna »sacerdotes cesarei» eller »clerici cesarii». Snart fanns
också en krets av från annan tjänst frigjorda »fattiga präster»,
som predikade. Vi ha också sett, att Wyclif även bland
tiggarmunkarna hade vänner, som han kallade »käraste söner» och att
han tydligen genom De apostasia avsåg att vinna flera av dem
över till sin reformatoriska krets.2 I flera av sina skrifter hade
också Wyclif tagit det sekulära prästerskapets parti gentemot
munkarna, och hans sekulariseringsplaner inneburo icke, att
prästerna skulle utblottas. Den fattigdom han avsåg uteslöt icke
deras fulla förseende med livets nödtorft. De skulle av tionde
och frivilliga gåvor taga, vad de behövde till föda och kläder
och nöja sig med detta, medan det övriga skulle gå till de
fattiga.3 Så handlade helt visst Wyclif själv i Lutterworth, ty
det finnes intet i samtida krönikor eller anklagelser, som tyder
på att liv och lära icke stodo i överensstämmelse med varandra.
Det tycktes, som om Wyclif just i slutet av 1370-talet, då
brytningen med tiggarmunkarna inträtt, hade blivit mera
angelägen att undanrödja missförstånd rörande reformplanerna i den
1 Hist. Angl., II, s. 53. Jfr Chron. Angl. s. 338. Att Wyclif
rekommenderade ett kringvandrande predikarliv, få vi strax se. Att lärjungar
samlades kring honom både i Oxford och Lutterworth och sedan begåvo
sig ut att predika, är också utom ali fråga, men detta får icke tolkas så,
att man föreställer sig Wyclif som en ordensgeneral, som organiserade och
utsände »poor priests».
" Se ovan, s. 93 ff.
3 De blasphemia, ss. 35, 60, 108: »Nam de scola Cristi est, titulo
ele-mosine, post opus meritorium edificatorium ecclesie, alimenta et tegumenta
parce recipere. Scola vero anticristi extorquet per excommunicaciones et
alias censuras terrificas discipulis suis indebitum.» Om denna sak, se också
De officio pasto?-ali, passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
