Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R
I T Q
Wyclifs stora bibelapologi från år 1378 i tre band, De veritate
sacrae Scripturae, vilken ingående behandlar bibelns betydelse
och höghet samt predikan av detta Guds ord, icke avger något
vittnesmål om förefintligheten av en krets av »fattiga präster»,
vilka skulle ha utsänts över landet för att predika. Det är
orimligt att tänka, att WTyclif skulle ha kunnat undgå att komma
in på denna fråga, när han så ivrigt och utförligt propagerar
för predikan av ordet. Däremot talar Wyclif i detta stora arbete
om predikan såsom en viktig del av den vanlige prästens
upp-uppgift, medan uraktlåtenheten att predika skadar kyrkan och
folket.1 Prästernas huvuduppgift är att studera och att förkunna
Guds ord, och av predikan har prästämbetet sin värdighet.2
care in ista dyocesi.» För mig är det ofattligt, hur man kan tro, att något
av detta skulle lia kunnat inträffa 1377, då Wyclif stod på höjden av
inflytande i hovkretsarna och ännu icke hade brutit med tiggarmunkarna
eller blivit häretiker i nattvardsfrågan. Dessutom kan man icke bortse
från den avancerande form de fattiga prästernas predikan synes ha haft.
Lika litet finnes skäl att antaga, att den av Matthew, Unprinted Works,
s. 275 ff., tryckta skriften Of Poor Preaching Priests (rubriken har satts av
utgivaren) skulle vara från 1377, såsom Matthew förklarar sig böjd att tro.
Intet i skriften vittnar därom, och Matthew har lämnat oss och sig själv
på fria fältet, när han tillägger, att den säkerligen tillhör 1300-talet. Jag
är ganska viss på att den tillhör de första åren av 1380-talet.
1 Wyclif inskärper vikten av prästernas predikan, De ver. S. S., I, s.
316: »Unde taciturnitas culpabilis prelatorum est causa tocius ruine populi»
(Jesaja 56: 10). »Diccio autem veritatis nunquam est culpabilis.» Ibdm, III,
s. 99: »Taciturnitas veritatis ewangelice est peccatum precipuum.» Rätten
att predika (för präster, inkl. diakoner) bör icke beskäras genom kravet på
biskopslicenser. Ibdm, I, s. 341 f. Opera min., s. 76.
2 De ver. S. S., II, ss. 138, 147, 150. Jfr ibdm, ss. 164, 211, 236;
samt De off. past., s. 32: »Hoc autem videtur fideliter colligendum, quod
inter omnia pastoris officia post vite iusticiam est sancta predicacio pius
laudanda.» Den engelska editionen finnes i Matthew, Unprinted Wortes,
ss. 405—457. Lechlers datering av denna skrift till 1377—78 synes mig
icke hållbar. Alla inre bevis utom ett tala för ett senare datum. Det enda
beviset, vilket också Lechler fäster särskild vikt vid, är uppgiften i slutet
av skriften, att påven bor i Avignon. Detta skulle således innebära, att den
författats senast i början av 1377, men detta är från innehållets synpunkt
alldeles orimligt. Jag förmodar, att man här som eljest i Wyclifs
författarskap har att göra med ursprungligen olika delar, som senare sammanfogats,
och att den sista delen verkligen är äldre än det övriga. Såvida det icke
helt enkelt är fråga om ett avskrivningsfel.
9 — 3G293. Kyrkohist. Årsskrift Tt)jj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
