Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20 GUNNAR WESTIN
i Oxford, hållna för studenter, såsom framgår av innehållet,
hade han framfört sina praktiska synpunkter på
predikoverksamheten. Men i alldeles särskild mening blevo de latinska och
engelska predikningarna under hans sista tre år i Lutterworth
mönster för de sacerdotes pauperes, som voro villiga att följa
hans reformatoriska väg. Oupphörligt inskärper han, att de
skola predika bibelordet klart och enkelt, utan skolastiska
vändningar och hårklyverier samt utan beräkning på ära eller
penningar. Dessa »sacerdotes simplices» uppväckte
tiggarmunkarnas hat, just för att de tillämpade dessa råd.1
Efter ärkebiskopens av Canterbury, William Courtenay,
våldsamma attack på wyclifismen i Oxford våren 1382, varom
senare skall berättas, ökade Wyclifs bitterhet mot hierarkien.
Från Lutterworth kommo nu allt häftigare kritik. Det var
tydligen nu, som Wyclif började ge klarare innebörd åt sin lära
om det allmänna prästadömet, ty dittills hade hans fattiga
vand-rarpredikanter varit präster och diakoner.2 Några säkra
vittnesbörd om lelcmannapredikans förekomst kan icke heller vid
denna tid påvisas, men Wyclif använder understundom andra
uttryck än sacerdotes pauperes, t. ex. viri evangelici eller
apo-stolici, och hans predikningar om Jesu utsändande av sina
lärjungar synas innebära ett vidgande av predikarekretsen utöver
1 Sermones, I, s. 289: Såsom tiggarmunkar hata andra tiggarmunkar
av en annan orden, vilka upptaga arbete i den stad eller det samhälle, där
de förra äro i verksamhet, »sic odiunt quod insurgant sacerdotes simplices
sine questu vel forma eorum evangelium predicantes».
2 Ytterligare härom, se Sermones, I, s. 401; Sermones, II, s. 202;
Lechler, a. a., II, s. 501 ff.; Sermones, III, s. 373; Opera min., s. 7 f.,
s. 10 f., s. 15 ff. I skriften Religio privata, I, (Latein. Streitschriften, s. 506),
talar Wyclif om »sacerdotes simplices, tam seculares quam claustrales». I
en skrift, som väl icke är av Wyclif men säkerligen tillhör någon i hans
krets, besvaras spörsmålet Why poor priests have no beneßce (Unprinted
Works, s. 244 ff). Jfr Wyclifs ord, att de icke skulle sätta sig fast på
goda platser, Sermones, II, s. 277. Uttrycket -poor priests eller triie priests
förekommer i Unprmted Works, ss. 27, 29,138,229,243, och även om icke
alla de citerade skrifterna äro Wyclifs, tillhöra de helt visst hans krets och
denna tid. I Select Engl. Works förekomma liknande uttryck, som visar,
att det var fråga om präster i egentlig mening, t. ex. I, ss. 63, 176 f., 185 f.;
II, ss. 172 f., 182; III, ss. 231, 272, 321, 375, 391, 393.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
